Klump i magen

Den här morgonen blev allt annat än harmonisk...
Förmodligen beror det till största delen på mig själv
(mental note-it: träna tålamodet),
men jag har svårt att tiga stilla när vi har följande situation på morgonen ca tio minuter innan vi måste åka:

barnens tänder ska borstas och håret kammas,
kaffebryggaren ska slås av,
det sista av frukosten ska plockas av bordet,
sängen ska bäddas
barnens ytterkläder ska läggas fram och
våra matlådor ska tas ut ut kylskåpet.

Mitt i detta ska dottern gå på toaletten, jag ska hinna sminka mig och hjälpligt borsta mitt eget hår, hinna se till att alla jobbpapper är nedpackade i väskan och försöka hinna ta fram kött ur frysen för att underlätta matlagningen när jag kommer hem i eftermiddag.

Vad gör sambon då? Jo, han letar upp det nya exemplaret av HemmaBio-tidningen och sätter sig i soffan...

Han SER INTE allt som måste göras, eller om han ser det så bryr han sig inte om det. Och jag exploderar inombords, slänger ur mig en syrlig kommentar och får ett grymtande till svar. Han lägger ner tidningen, det gör han, och motvilligt hjälper han mig att bädda sängarna.

Irritationen bara växer, och när jag inte vill att dottern ska byta byxor (ännu en gång på morgonen) blir det tydligen för mycket för sambon som inte vet att dottern bytt byxor tre gånger redan och som börjat leta efter nya.

Mitt irriterade "Nej, du får faktiskt ha de där byxorna på dig nu!" gör att han skriker åt mig att jag är sur och grinig hela jävla tiden (jag erkänner mig skyldig) och sedan skrek han en sak jag inte ens vill sätta på pränt. Sonen slapp höra allt detta, för jag hade redan gått ut med honom i bilen (detta var när jag gick tillbaka in för att hämta något, minns inte ens vad det var) men dottern hörde allt.

Jag sitter nu på kontoret har en stor klump i magen. Ena sekunden är jag superledsen för att i nästa vara så arg på honom för att han skriker åt mig inför barnen.

Visst, vi är humörmänniskor båda två och ibland kan det blixtra till ordentligt. Men aldrig någonsin inför barnen. Jag ÄR sur och grinig för jämnan nuförtiden. Varför är jag det, egentligen?

Den här kvällen får gå åt till självrannsakan. Och det kommer jag att göra en bra bit ifrån sambon.