Baka baka liten kaka, rulla rulla liten bulla

P.g.a. vädret, eller snarare tack vare vädret, så blev det bullbak istället för shoppingtur ut till verkligheten.

Jag ville verkligen "ut till livet" efter att ha varit hemma i princip två veckor. Det skulle bli så skönt att bara gå och strosa för mig själv i affärer, leta pynt och grejer till hemmet. Kanske hittat en fin tröja eller vad som helst skulle kännas bättre än att sitta hemma och uggla.

Återigen; tack SMHI. Tack.

Men några som blir glada för att jag bakar bullar är ju barnen. Och då känns det bra igen.

Tack SMHI

Enligt SMHI tidigare i veckans så skulle helgen komma med solsken i heeeela Sverige.




Vad ser jag när jag tittar ut genom fönstret? Jo, världens snöstorm.
Tack SMHI. Verkligen. Tack.

Dikter och evolution

Sexåringen har 39,5 i feber. Och är pigg ändå...
Har kollat termometern, och den verkar inte vara trasig. Hur orkar hon?

Hon har skrivit sina första dikter idag. Det är hjärta och smärta, och om att bli ihop med någon man tycker om. Att få barn.

Herrejösses! "- Visst tycker jag som mor att hon är extremt begåvad och hon ÄR lillgammal, men nu måste hon ha fått en enorm feberyra!" sade jag till min mor när vi talades vid på telefon.

Mamma replikerade: "-Vaddå? Hon är ju bara lik dig ju!"

Och jag kapitulerar. Visst var även jag en diktare som ung. Men långt ifrån som dottern. Är det detta som kallas evolution?

Blåst på 200 pix

Så har då åkt på min första (och förhoppningsvis enda) blåsning på Tradera. Jag, som är så försiktig med vem jag köper av, tog hem en budgivning på ett par Meandibyxor åt min son för ca 200 pix inkl fraktkostnad. Helt okej pris för ett par nya oanvända Meandibyxor. (De är ju suveränt bra byxor som tål ALLT!)

Säljaren hade 20 positiva betyg, varav 15 var som säljare, 5 som köpare. (Jo, jag kollar även detta, för vissa kan samla på sig positiva köparbetyg men vara skitdåliga säljare.)

Auktionen gick ut den 1 februari, den 2 februari hade säljaren pengarna på sitt konto. Sedan hördes ingenting. Tyst. Tomt i brevlådan.

Den 11:e fick jag -efter jag mailat henne- ett svar där hon skrev "Oj då, måste ha missat det. Skickar imorgon!"

Sedan, återigen: tyst och tomt.

Hon svarar inte på mina mail, hon svarar inte i telefon (jag har lämnat två meddelanden på mobilsvar).

Igår lämnade jag för första gången i mitt liv ett negativt omdöme på en Traderasäljare. Nu väntar jag bara på ett hämndomdöme.

Och fanskapet har nya auktioner ute. Hoppas att potentiella köpare hinner läsa mitt svarta omdöme och inte budar.

PS. Jag får väl anse mina surt förvärvade kronor förlorade. Och jag försöker se det som mitt bidrag till välgörenhet för idioter. DS.

Fattigfia

Rent krasst kan jag konstatera att det kommer att kännas rejält i lönekuvertet vid nästa löning. Jag har varit hemma med sjuka barn i nära två veckor!!

Jag är hemma utan att blinka, och jag klandrar absolut inte barnen för att de är sjuka. Men, visst är det dyrt att inte jobba. Ersättningen från vår fantastiska försäkringskassa kommer förmodligen att låta vänta på sig och jag har inga förhoppningar om att det skulle gå snabbare än 10 veckor. (Har ju inte ens fått blanketterna ännu!!)

Det skulle sitta fint med högvinsten nu. Verkligen jättefint.

Inte igen...

Sambon sjuk. Men jobbar ändå.
Dottern fick hög feber idag.
Jag fick hög feber idag.

Och med hög feber menar jag inte några sketna 38 grader, utan här får vi lägga till en grad. Minst.

Dock har dagens en ljuspunkt: sonen är frisk!

Guld värda

"Du fattas oss när du inte är här!!"
Den ljuvliga kommentaren fick jag av en medarbetare när jag klev in över jobbtröskeln. "Men åh, är du här? Vad roligt!" var andra kommentarer.
Genuint intresserade frågade de hur resten av familjen mår.

Jag har världens bästa arbetskollegor!! De är guld värda, och lyfter mig.

Lilleman mår fortfarande dåligt, stackarn. Tjejen har spelat dataspel och fått ihop 105 hästskor. Sambon börjar känna sig risig. Batterierna har laddats på jobbet, och imorgon är det min tur att vara hemma igen. Det kan behövas, för imorgon vill jag vara världens bästa mamma.

(Som ändå sörjer att ingen bokrea hanns med idag...)

Att vab:a. Fem möjligheter:

Fem saker som är positiva med att vara hemma med sjuk son (ja, då förutom det faktum att han mår bra av att ta det lugnt):

1) Dottern är frisk som en nötkärna och underhåller oss med cirkus och diverse andra upptåg. Pricken (hennes leksakshäst, en stoooor mjukis) fyller tydligen år idag. Så vi ska gå på kalas!

2) Jag börjar hinna ikapp med mitt enorma tvättberg.

3) Jag skulle kunna städa. Om jag vill. Men jag vill inte.´

4) Möjligheten att göra Traderafynd på dagtid.

5) Jag orkar planera matlagningen och slipper därmed äta pasta pasta pasta....

Slutkörd

Sonen (4år) hostar oavbrutet.
Och då menar jag verkligen oavbrutet.

Jag tycker synd om honom.
Och mig själv.

Jag är trött. Så jag kan förstå hur trött han är.
Problemet är att jag behöver åka till jobbet, men måste alltså vara hemma.

Idag är det en vecka sedan jag jobbade.
Märkligt, men jag saknar det.

Bokrean...

... startar på tisdag.

Och jag har en sisådär miljon böcker på önskelistan. Hörru chefen: löneförhöjning vore på sin plats!

1+1=27?

Matematik=svårt. Och svårare blir det när man ska räkna ut hur mycket tapetrullar som går åt till x antal meter vägg. Mönsterpassning, icke att förglömma! Så vi tog experthjälp av en superkunnig expedit. Som räknade fel.
Såklart.

Nu saknas en tapetrulle (två sketna våder) för att vi ska få klart vardagsrummet.

Vi får bita i det sura äpplet för att vi inte dubbelkollade. Fan.
Själv är alltid bäste dräng.

(Och hjärtat mitt har inte felat en enda gång. Annars hade jag kunnat skylla på honom;))

Nya tapeter

Att tapetsera är inte lätt. Denna sysselsättning har hjärtat ägnat mest hela dagen åt. Vardagsrummet får sig en välbehövlig omgång, och jag slipper bo i ett lila vardagsrum med blå soffor.

Färgvalet lila och blått kräver sin förklaring: sofforna hade vi med oss i flytten, och tapeterna satt redan på väggarna vid köpet. Så jag friskriver mig från placering på listan om Sveriges fulaste vardagsrum.

Apropå stilkrascher så är det ju illa nog med lila tapeter och blå soffor; men då skulle ni se köket. Kycklinggula handmålade köksluckor. Där penseldragen är markanta... Jag har påsk året om!

Återigen: detta var det skick vi köpte huset i. Jag friskriver mig även från ansvaret att ha Sveriges fulaste köksluckor.

Som parantes kan jag berätta att än värre blir det när jag tänker på att vi vid inflytt endast hade blå tunna voilegardiner att sätta upp, innan jag hann inhandla några nya. Då kan man snacka Sveriges mest svenska kök!

Nåväl, jag glider från ämnet. Sambon tapetserar som sagt. Själv har jag på mig mina nya arbetsbyxor och en gammal sliten t-shirt. Jag har slipat och spacklat, och sedan har sambon tapetserat. Slip och spackel kontra tapetsering.

Jag drog det längsta stået.

Dessutom är jag grymt cool i mina arbetsbyxor.





Not. Du kanske greppade ironin, där...?

Vett och etikett. Tips till BVC

Äntlich!!! Nu har sonen "bara" feber. Maten får behållas och nu fungerar alles normal. Dottern är helt frisk och har cirkusuppträdanden för de som vill titta. Superfrisk, var ordet.

Det är egentligen helt sjukt hur småbarnsföräldrar kan diskutera färg och form på kräks och bajs utan att de flesta som får informationen höjer ett ögonbryn. Visst; det ÄR det mest normala i världen att bajsa. Alla gör det. Kräkas, ja även detta gör vi någon gång i livet. Men jag säger ett Tony Irvingskt men..., men jag vill inte höra det!!

På fikarasten på jobbet, när jag ska äta lunch. Ja då är det ingen god idé att prata om de vätskor som kroppen ger ifrån sig. Jag vill inte höra. Jag fattar, du behöver bara säga magsjuka så fattar jag! Jag vill äta i lugn och ro, inte få en grotesk konsistens beskriven för mig. I'm eating here!

BVC ska få ett tips av mig, helt gratis: lär nyblivna föräldrar att andra inte är intresserade av hur det nyblivna underverkets bajs ser ut. Det gäller både när underverket är alldeles nyfödd och när det blivit lite större.

BLÄSCH!

Vinterkräksjuka och andra trevligheter

Inser att jag skriver i bloggen som mest när jag mår dåligt, och sedan blir "periodare" efter det. Nu skriver jag, och yes, riktigt bra mår jag inte. Det är med stor säkerhet mest psykosomatiskt, för jag är rätt så kräsmagad av mig.

Att ta hand om kräks och bajs är inte direkt något jag gillar, så nu när barnen har vinterkräken så tumlar min mage rätt ordentligt. BLÄ och fyttirackarn vilken pest och pina det är. Vi kan skicka folk till månen, men att utrota vinterkräksjukan verkar helt jävla omöjligt.

Lilleman (4år) sover just nu och jag har fått lite tid framför datorn. Jäntan (6år) verkar ha återhämtat sig hyfsat och sitter och läser mina gamla Pixi-böcker som jag sparat. Hon är nu inne på bok nr 26! Bokmal, som sin mor:)

Sambon är också hemma, mest för att han inte sovit en blund inatt. Han har lyxen att kunna jobba hemifrån, så den chansen tar han nu. Han är duktig sambon, på att jobba. Han har bara tagit 20 minuters lunchbreak, och nu tar han 10 min rast. Annars har han jobbat sedan kl 07.00 imorse. Strukturerad var ordet.

Själv ägnar jag mig åt alcogel och rengöringsmedel utspätt med klorin. Najs. I love my life. Not.