Första snön

Skickade i förrgår kväll ut sambon för att byta till vinterdäck på bilarna. Han var allt annat än glad på mig efteråt, men jag tror att han känner sig ganska nöjd nu trots allt, för inatt har den första snön kommit.

Dessutom är det lite snöblandat regn, och i komibnation med kraftigt skiftande temperatur så slår ju blixthalkan till whenever. Skönt att slippa känna sig som Bambi på hal is.

Är miljöbov och kör dubbat, har provat odubbat och det är inte helt fel det heller. Men med många landsvägskörningsmil (dagligen) känns det ändå säkrast med dubb.

Dubberi och dubbera, halkan kommer trallala.

Hockeyfest

Åkte till den större staden igår för att delta i den årliga stora hockeyfesten. Och jösses vilket drag på läktaren!!! Hade hemmalaget vunnit så hade klacken blåst taket av arenan med glädjetjut:)

Men som hejaklacksledaren sade efter avslutad match "Att förlora mot ett sketet norrlandslag är ingenting att haka upp sig på. Vi tar dem nästa gång. Nu är det fest!" Förlusten glömdes snabbt, och blev bara en liten parantes på hela kvällen.

För, fest blev det. Jäklar i min lilla låda! Jag drack en gin och tonic för mycket (men det var det värt), dansade en låt för mycket (aj i mina fötter), och skrek en hejarramsa för mycket (har whiskeyröst idag. Men det kan ju kanske bero på öl och GT;)). Jag hade med andra ord en sjuhelvetes rolig kväll!

Det här gör jag om nästa år. Vinner hemmalaget då behöver jag troligtvis en veckas semester för att återhämta mig från festligheterna.

Att säga nej

De senaste fyra-fem åren av mitt liv har jag insett att jag har svårt att säga ett tydligt nej. Att jag dessutom lider av "lilla fröken duktig"-syndromet gör inte saken bättre.

Så när min mor behövde akut hjälp i en förening hon är aktiv inom, så ville jag egentligen inte, men sade ändå -om än motvilligt- ja.

Jag vill inte. Men säger ja.

Jag har gått den hårda vägen och fått lära mig att säga ifrån när jag inte vill/orkar. Och det gör jag. Ofta. Men så ibland gör dock den i mig inbyggda pliktkänsla och empati med andra ändå att jag ibland fortfarande står och piper ett "ja" när jag egentligen vill och borde säga nej.

Vad trött jag blir på mig själv ibland.

Matte av ondo?

Natten mot igår vaknade jäntan (6 år) och följande konversation utspelade sig:

-Maaaaammmmaaa... jag har ont i huvudet. Här!(Dottern pekar sömdrucket på baksidan av huvudet.)
-Okej, kom här. Har du slagit dig?
-Näe, jag får så ont i huvudet av att tänka på matematik!
(Här börjar underläppen darra, och snyftningarna börjar.)
-*skratt* Vet du vad? Då behöver du inte tänka på matte, så försvinner säkert huvudvärken. Dessutom ska du sova nu.

Gosefian min!

Helt ohämmat

De senaste dagarna har det skrivits mycket i dags- och kvällspress angående den pågående Idoltävlingen.

TV4 har tagit en kontroversiell ung tjej vid namn Katrin Zytomierska och satt henne som programledare för Eftersnacksprogrammet för Idol. Först och främst vill jag säga att jag gillar Katrins blogg, och följer den med jämna mellanrum. Hennes skriftspråk är enkelt, rappt och bitskt och jag har fått mig många goda skratt.

http://www.finest.se/katrinSchulman

Vad jag däremot inte tycker om är personangrepp, och nu har hon i min mening gått över gränsen. Att kalla någon för "bögig" eller "tjocksmocka" är inte okej. Inte under några som helst omständigheter!

Näe du Katrin, nu sjönk du i min "bok"...

Fredrik Virtanen beskrev det bäst, här är ett urklipp från Aftonbladets hemsida:

Det är synd om Katrin Zytomierska.

Ja, hon som kränker barn, kallar nykterister för jävla fyllon och förtalar kollegor som judehatare.

Synd om.

Först. Vi ska inte glömma att världen är god. Den är fylld av människor som gör sitt bästa för att vara anständiga. Kanske lyckas de inte alltid, men de försöker.

Sedan finns resten.

Resten har de senaste åren märkts allt mer.

Från början skrev de anonyma, i bästa fall signerade, hatkommentarer på bloggar. De pissade ner och förtalade, ljög, kränkte och spred risig karma.

Illa nog på nätet.

Därpå började de faktiskt få plats i anständiga medier. I tv-program och rent av i dagspress. Kommersiella företag vill ju koppla upp sig mot, och profitera på, det som gäller underground.

Så har det alltid varit, och historien kommer dessvärre att ge dem rätt; det offentliga samtalet blir skitigare och skitigare. Heder tappas när profit ska skapas.

Och här är vi i dag.

Därför är det synd om Katrin Zytomierska (fd Schulman).




TV4 tog en av dessa glada, och mycket populära, amatörer och gjorde henne till programledare för ett sidoprogram till succén ”Idol”.

Där lämnade de henne till sitt öde, som ett lamm till slakt. TV4 ville ha det så. Ingen utbildning, ingen coaching, ingen hjälp. Bara nånting jävligt provocerande och billigt i den kommersiella underhållningens namn.

TV4 förklarade inte att det är oacceptabelt att kalla barn – barn! – för ”bögiga” eller ”tjockisar” i den riktiga världen – alltså världen utanför nätslöddervärlden.

De förklarade inte att det är oacceptabelt lägga nivån på debatten med TV4-kollegan Marcus Birro, nykterist, vid ”galet fyllo” och judehatare (!).

De hade kunnat göra det, men valde att inte.

De valde. Att inte.

TV4 visste vad de köpte, fick vad de betalade för och släpper nu Katrin Zytomierska – som helt verkar undvika funderingar kring personligt ansvar och empati för medmänniskor – som ett frö för vinden och offentlig idiot.

Oerhört smutsigt. Oerhört oanständigt. Av TV4. Inte bara av Zytomierska.




Men genomslaget har varit enormt. I nuläget verkar ingen plötsligt veta vad som händer med Katrin. Men alla, inklusive hon själv, kommer att gå vidare lite mer omtalade och med mer pengar i fickan.

Och, hey, de enda offren var ju bara några ledsna och kränkta barn. Business as usual.

Men ändå, frågan är, TV4: Var det, verkligen, värt det?

Dé é mycke nu

Loppis: hittade NADA. Ingenting. Zip. Kammade noll. Trist.
Oktoberfesten: lyckad. Mycket lyckad. Det var skönt att få lite "vuxentid" ihop med sambon.

Övrigt: är trött ända in i märgen. Det är mycket nu.

Önskar: en lååååååång helg med fint väder.

Trivsel, längtan och loppis

Trivsel: Har jobbat stenhårt på nya jobbet ända sedan jag började, och jag stormtrivs!! Jag vill inte att mitt uppdrag ska ta slut! Äsch, jag ska inte börja knöla om detta redan nu, det pågår ju faktiskt ända till februari:D

Drömläget vore om de erbjöd mig en tjänst, istället för att hyra konsulttimmar. Jag vet att de är nöjda med min insats, och med mig som person. Önskar, önskar, önskar:)

Längtan: på lördag ska jag och sambon på fest. Byagänget har ordnat en oktoberfest, och då blir det té å dricke öööööl. Svärisarna kommer från 08-landet för att vara barnvakt, så det kommer att bli en "vuxen" kväll. Vi är inte bortskämda med barnvaktstjänster, så jag längtar...

Loppis: på lördag har vi en liten kyrkloppis här i byn. Liten och liten, förresten.. Jag har inte varit där förut, men nu ska jag gå. Jag älskar loppisar, att strosa och fynda.
Inspirerad av
http://tre-nyanseravvitt.blogspot.com
så kommer jag att leta lampor till förbannelse! *haha*

Andra bloggar

Bloggfenomenet har ju funnits ett bra tag nu, men sen i starten som jag är så har jag ju först det senaste halvåret hittat några bloggar jag läser med jämna mellanrum. So far har jag jag fastnat för:

http://viktorialowenthal.blogspot.com
Härliga vardagskåserier, där Viktoria bjussar på mycket av sig själv och av föräldraskapets frågeställningar

http://juliasvitadrommar.blogspot.com
Inredningsblogg som faller mig heeeelt i smaken!

http://josefinsfotoblogg.blogspot.com
Superduktig fotograf med bilder som fångar mitt intresse

http://davidbjork.blogspot.com
En "helt vanlig manlig sjuksyrra" och i ärlighetens namn vet jag inte varför jag fastnat för hans skriverier. Kanske samma syndrom som i "evighetssåporna" à la "Glamour", det händer inte så värst mycket (precis som för undertecknad!) men jag vill ändå veta hur det går!

Lägg märke till att samtliga bloggar huserar på blogspot! Jag hittade dem via min egen blogg, och tryckte på "nästa blogg". Försök själv, vem vet vad du hittar?

Wind of change

En lång varm ångdusch har fått igång min kropp igen. Jag "sitter fortfarande i en bubbla" vad gäller förkylningen, men jag behöver åtminstone inte snyta mig varannan sekund.

Alvedonkonsumtionen har också kunnat minskas, och idag har jag inte tagit hostmedicin en enda gång ännu. Tar till läggdags, så jag kan sova lugnt. (?)

Jobbigt med ytterligare en förkylning. Jag börjar ta signalerna på allvar, och måste börja ta itu med mina vanor: mer regelbunden motion (inga problem, för idag motionerar jag NADA) bättre matvanor och mindre cigg...

Ibland känner jag att jag är ett levande hatobjekt för Anna Skipper med anhängare. En vandrande reklampelare för hur man inte ska leva. Och det är klart att jag vill leva sunt och må bättre. Men jag har valt mina fajter, och inte orkat ta itu med mig själv. Tror att stunden är kommen nu.

MOT ETT BÄTTRE LIV, GLADA LILLA JAG!