Morgonhumör

Kanske det är värmen, eller så är det genetiskt.

Morgonhumöret hos sambon är katastrofalt dåligt. Något som avspeglar sig i dottern som lider av samma "åkomma". Sonen brukar normalt vara sprudlande glad men har idag visat en bokstavskombinationsliknande sida och rivit ner saker till höger och vänster.

Mitt upp i allt är lilla jag. Som är ganska glad i vanliga fall. I skrivande stund är jag otroligt trött på alla sura människor runt omkring mig! Även om jag är en glad skit så kan ju även jag bli sur och grinig (surprise?;)) och nu har jag kommit till en punkt där jag är världstrött på grinigheten i den här familjen.

Jag blir själv som en trotsig fyraåring: varför ska jag vara glad när alla andra är sura? Inte världens bästa resonemang, jag vet, men logiskt och pedagogisk är det sista jag orkar vara just nu.

Kolmården i mitt hjärta

Bilsemester i 30-gradig värme. Prisa uppfinnaren av AC-funktionen!!! Och icke att förglömma: DVD i bilen. Perfekt för små barn. Nej, jag vill hellre uttrycka mig som följer: perfekt för ljudtrötta föräldrar.

Flera stopp på vägen: hos svägerskans sommarställe utanför Katrineholm, Kolmården och slutligen Stockholm. Och allt gick utan några större missöden. Förutom värmen då... Vid ingången till Kolmården är det ett gigantiskt glastak. Tänk dig följande scenario: över 30 grader, hög luftfuktighet, långa -stundtals stillastående- köer. Vi stod i kö i över 40 minuter, och när vi väl kom in i parken var hela familjen griniga och superhungriga.

Fort fram med kartan över området, och det fanns glassfik, pannkakor, thai-mat och annat som barnen inte gillar eller tål p.g.a. laktosintolerans. Hittade dock ett ställe som serverade pommes frites och nuggets. Det låg i andra änden av parken. Suck. Bet ihop och började gå. Ca 30 minuter senare stod vi i nästa kö, för att få mat att äta i gassande sol utan fläktande vindar. Inte ett skuggigt ställe i sikte. Svetten bara rann, och vi fick knappt i oss maten. Vi drack däremot kopiösa mängder coca cola och vatten.

När vi återfått lite ork gick vi på en fascinerande föreställning på delfinariet, vi åkte på en spännande safariresa i buss, badade i poolen, tittade på djur och lekte i Bamses Värld. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att Kolmården var så bra! Till nästa besök (tidigast om ett år) bokar vi hotellrum och tar två dagar på plats. Det behövs!

Med resa, safari, aktiviteter, glass, mat och en enkel souvenir åt barnen så kunde vi konstatera att vi utan problem blåst ca 2500 riksdaler. Kostnad för bilresan exkluderad. De kan ta betalt! Roligast av allt var dock när jag frågade barnen vad som var bäst på hela dagen? Svaret kom från båda: att bada!

Och det behöver ju inte kosta många kronor:D

Nu är vi hemma igen, och det känns skönt. Vi ska ägna oss åt att bada, lata oss och äta glass. Och tvätta tre ton smutstvätt. Kanske Miele vill sponsra mig med en ny maskin?

Sänker ribban

Fick INTE så mycket gjort som planerat igår. Dotterns klipptid var väl egentligen det enda som vi gjorde av gårdagens planerade aktiviteter.

Sänker ribban för all planering och låter dammråttorna få leka av sig ytterligare en dag. Eller kanske två dagar. *leeer*

Vädret inbjuder inte heller till någon större inspiration. Grått, halvtrist, fuktigt och regnet hänger i luften. Som jag sagt tidigare: äkta svensk sommar i dess högform.

Dagens enda måste: ta itu med tvättkorgen. Den kommer att explodera under tyngden av kläder om åtgärder inte vidtas. Samtidigt börjar garderoberna eka tomma. Hade jag obegränsade ekonomiska resurser skulle jag shoppa bort problemet. Men nu har jag inte det. (Dessutom är jag ju totalt okvinnlig vad gäller klädshopping. Hate it! Men gör tappra försök emellanåt...)

Tvättstugan, here I come!

Grooming

Jaha, första dagen på semestern. Och jag är så trött! Känns inte som att jag sovit alls, trots en välbehövlig åttatimmarssömn!

En kvinnlig förbannelse är att raka benen, något jag gör med jämna mellanrum. Borde vaxa, jag vet, men jag är av en otålig natur, och ska jag vänta tills dess att håret på benen blir så långt att de följer med en vax-strip så blir jag skogstokig. Så jag rakar. Och förbannar mig själv under hela proceduren.

Övriga planer för dagen: Beställde klipptid åt dottern, så strax ska vi åka till sta'n och få toppar och lugg omhändertagna. Städa, tvätta och förhoppningsvis hinna klippa gräsmattan. En heldag för grooming med andra ord!

Slutligen, en fundering: varför fastnar man ibland framför urusel tv-shop, s.k. "infomercial"? Obegripligt egentligen. Här är den värsta jag sett.

">

Jag: ett under av effektivitet

Min anställning är på 75%, och nu under juni-augusti har företaget sommartid och ordinarie arb.tid är 35h/v.
75% av 35h/v = 26,25h/v.... mot mina ordinarie 30h/v.

Lägg dessutom till semestertider, och att jag (shocker) vill ha semester.
Krydda lite med att allt jobb ändå ska göras, och ingen annan gör det åt mig.

Jag kanske inte behöver förklara att det har varit lite svettigt denna vecka? (Och då menar jag inte p.g.a. vädret:))

Har jobbat till kl 19 varje kväll, åkt hem för att natta barnen. Efter nattningen har jag dåraktigt fortsatt att jobba, hemifrån. Men men... den som väntar på något gott. På måndag tar jag två sköna veckors semester!!! Och jag kommer att krama mina barn så de blir less på det! *skratt*

NU JÄVLAR!!!

Ursäkta svordomen, men nu jävlar har det börjat hända grejer!!
Om jag ska ta det lite snabbt och från början;

Jag är en viktpendlare av stora mått, och har varit på båda ändar av skalan från supertunn till superstor. Just idag och sedan mina två graviditeter är jag överviktig, och faktiskt, så har det trots allt känts rätt okej. Förmodligen för att ätstörningen har legat i dvala och varit under kontroll.

För ett tag sedan såg jag ett fotografi av mig själv, och jag gillade verkligen inte vad jag såg. En blekfet trött liten tant stirrade tillbaka på bilden, och jag kände hur någonting brast inom mig. Jag måste ta tag i mig själv! Jag orkar inte se ut såhär längre, och jag vill inte hamna i ett matberoende/viktfixering/självsvältande...

Jag har provat det mesta: viktväktarna, pulverdieter, kräkas (för att sedan hetsäta), fasta, svälta mig, och ett oräkneligt antal diéter. Allt fungerar! Men inte hur jag ser på mig själv, och det ändrar inte mitt beteende.

Men så en dag blev jag inspirerad av en artikel i Aftonbladet, om en tjej som varit kraftigt överviktig (mer än mig) och som tack vare Aftonbladets viktklubb gått ner en rackarns massa kilon.

Jag anmälde mig på stört, och har nu varit medlem i 1,5 veckor. Idén är att du registrerar ALLT du äter och sedan räknar programet ut hur mycket kalorier du fått i dig. Perfekt! Jag kan således äta allt jag vill, men i mindre och kontrollerande mängder.

Det är första veckan, och det är då man rasar som mest (jag vet av erfarenhet), men detta har gått lite för lätt. Vågen stannade på -4 kg...
VA? Har jag gått ner 4 kilo??? "Det är inte sant..." JO det ÄR sant!!

Jag ger detta sex månader, har jag inte nått min delmålvikt till dess, ja då får jag göra en omvärdering av allt. Det kommer att ta lång tid för mig att nå min totala slutmålvikt, men även ett maratonlopp börjar med ett enda litet steg. OCH JAG BÖRJAR HÄR OCH NU!

Efterlyser arbetslust

Sitter på jobbet och tjyvbloggar. Har tappat inspiration och arbetsglädje.

Kanske beror på att jag i två dagar jobbat som en tok för att hinna färdigt inför företagets centrala rapportering, och Statistiska (Sadistiska)Centralbyråns fjantrapporter, samt Intrastatrapportering. Jag har jobbat övertid för att hinna färdigt, men så igår kväll så var jag i mål. Pust!
(Jag ger mig själv en dunk i ryggen:))

Sitter nu nästintill apatisk och stirrar på skärmen, trots att jag har många åtaganden kvar att uträtta innan jag går på semester nästa vecka. "Jag ska bara..." som Alfons säger. *skratt*

Dags att jobba, plikten kallar.

Alla dessa lösenord

Jag fick mig en tankeställare när jag skulle logga in mig på mitt mailkonto och hela tiden fick upp att användarnamn/lösenord var felaktigt.

Som en blådåre försökte jag gång på gång tills jag insåg att jag använt ett lösenord jag hade till en jobbmail för ca 1,5 år sedan. Jag har inte använt det lösenordet till ett annat mailkonto än just det, och inte till någonting annat heller.

Hjärnan är bra lustig ibland, varför dök just den kombinationen upp just i detta tillfälle? Och hur många lösenord/pinkoder/sifferkombinationer har jag egentligen?

Jag började räkna:
1) Bankomatkod
2-3) Kod till bankdosa privat och till jobbet (2 olika)
4) Icakort
5) Icas hemsida med kontoutdrag
6-7) Pinkod till 2 mobiltelefoner (olika, varför göra det lätt för sig;))
8-10) 3 olika koder till 3 olika mailkonton (jag har en jobbmail, en privat och en "slask" jag använder vid beställningar och dyl. för att slippa så mycket spam)
11) Kod till kassaskåp (ja, på jobbet alltså. Jag behöver inget hemma! *skratt*)
12-13) Lösenord till att skicka betalfiler på jobbet, 2st
14-15) Larmkod och avlarmningskod till kontoret
16-17) Plusgirots användarnamn och lösenord (fortfarande jobbet. Det tycks vara mycket som är knutet till jobbet. Hmmmm....)
18-21) Användarnamn och lösenord till jobbdatorn. Såklart. Det höll jag faktiskt på att glömma! Och här talar vi inte för och efternamn, utan bokstavs- och sifferkombinationer till förbannelse! 4 olika. Suck.
22-25) Båda barnen har hemsidor med olika användarnam och lösenord som jag inte fått välja själv, utan jag har blivit tilldelad.


Dessa är bara de jag kommer på såhär på rak arm. Det finns ju fler jag inte tänker på just nu... Pust!

För att inte tala om alla övriga sifferkombinationer i form av födelsedagar, personnummer och telefonnummer.

Det är mycket att hålla reda på. Inte undra på att det blir kortslutning ibland!!!

Lång dags färd mot Barkarby

Sov fruktansvärt illa i natt... Sonen hade växtvärk och efter ett antal besök i hans sovrum lyckades jag äntligen somna själv. Vaknade dock ganska snart av att han kom in i vårt sovrum och buffade till sig en plats brevid mig.

Vid det laget var jag så sliten att jag inte brydde mig om att gå tillbaka med honom till hans rum, utan lät honom dela kudde och täcke med mig. Resultatet? Jag har vaknat flera gånger i timmen hela natten, fått sparkar på benen och knän i magen. Till slut orkade jag inte ligga kvar. Reste mig och gick med raska och yra steg till sonens säng och lade mig där istället. (Det var nog ett smart drag att låta barnen ha sängar i vuxenstorlek!) Kl 05.00 kommer han. Igen. "Vill sova med DIG, mamma!" Gullplutten! Det gäller att komma ihåg dessa tillfällen, för ju äldre han blir desto mindre mys blir det väl...

Det var dock ingen idé att mysa någon längre stund, för jag hade planer för dagen. Kl 08.15 hämtade jag upp en kompis och drog till Outlet:en i Barkarby (utanför Stockholm). Gjorde några bra fynd till barnen, men miss MW shoppade järnet;))

Var hemma igen strax innan 19.00 så jag hann med att natta barnen, och nu sitter jag framför datorn, lite halvyr och groggy med ömmande fötter. Men jag har njutit hela dagen av att bara få promenera runt och ha det lyxigt!

Härligaste gubbarna!

Vi har två jordgubbsland på vår tomt. Med SUPERGODA jordgubbar!!! De är stora rackare, och riktigt söta:)

Idag fick vi tillfälle att bjuda på dem då miss M kom på besök. Vi lunchade ihop och hon hade Oatlys mjölkfria vaniljglass med sig. Till det, såklart, jordgubbar!

Är det något som smakar sommar så är det väl jordgubbar?!? MMMMMM....

Har kört ett kvällspass på jobbet (jo jag vet precis hur idiotiskt det är att jobba när man har semester!) för att skicka in rapporter till kedjans centrala administration i Stockholm. (Ingen gör mitt jobb när jag inte är på plats, så här får jag helt enkelt bita i det sura äpplet och hoppas att mitt slit ger bra jobbreferenser i slutänden.)

Jobbade 17.30-21.00 och kom just hem igen. Hela dagen har jag haft en molande huvudvärk som inte verkar ge sig i första taget trots ett av mig idogt motande med alvedon. Bara det inte blir till migrän, för det är det värsta jag vet. Tack och lov har jag inte haft det på ett tag. "Hoppas" att det beror på vädret. Mulet, kvalmigt och lätt duggregn. Luften står stilla.

Näe, nu får jag gaska upp mig; detta blev ingen rolig läsning!!

Bäst idag: att bli påmind om hur viktigt det är med goda vänners sällskap
Sämst idag: att jobba på semestern

Mjölkfria tänder

Båda barnen är laktosintoleranta, något vi upptäckte redan när de var spädbarn. Förhoppningen var stor att det var något som skulle växa bort med åldern, men båda har fortfarande symptom när vi kör en "provocering".

I sanningens namn måste jag ändå säga att om man nu har en födoämnesallergi så är laktos- och mjölkproteinallergi the way to go. Det finns ett riktigt bra utbud av ersättningsvaror (Keiju, Carlshamn och Oatly har bra smör/mjölk). Det finns också ett bra utbud av mjölkfritt bröd, korv, glass (som faktiskt är god:)).

Något som känns mer eller mindre otroligt är att det inte så sällan finns mjölkpulver i korv, pålägg, bröd m.m. Varför?

Jag tänker så mycket mer nuförtiden på vad vi egentligen stoppar i oss! Jag är fortfarande i stadiet då jag lär mig om azofärger, e-nummer m.m. men visst har det fått mig att tänka lite extra. Samtidigt vill jag inte gå till överdrift, utan kunna "äta och må bra". Köpar sällan halvfabrikat eller färdiga maträtter, men jag tänker minsann inte mala mitt eget kött och stoppa korv!

Bakar jag så gör jag det för att det är roligt och gott, inte för att spara pengar. (Om man sätter en peng på arbetstiden det tar att baka så finns det inte ett öre att spara;))

Apropå mjölk/mjölkfritt så sade dottern en otroligt härlig sak imorse:

- Mamma? Man tappar bara tänderna EN gång, eller hur?
- Ja, det stämmer. Sedan kommer vuxentänderna upp och de måste man borsta jättenoga, för de ska sitta där hela livet.
- Mmmmmm, när jag har tappat mjölktänderna så kommer det mjölkfria tänder. Vad skönt!

Duffy - Mercy

Bäst just nu, Duffy med "Mercy"! Me like...



">

Patient 67/Shutter Island

Hmmmm.... verkar som att filmmakare har läst min blogg! *hahahaha!*
1/7 skrev jag att boken "Patient 67" (skriven av Dennis Lehane) borde filmatiseras. Guess what? Det är redan på gång!

http://www.latinoreview.com/news/first-look-leo-is-armed-for-ashecliffe-4884

Med Leonardo di Caprio i huvudrollen!! Det överensstämmer inte alls med vad jag föreställde mig när jag läste boken. Så kan det ju ofta vara, på gott och ont:)
Han är dock en enligt mitt tycke bra skådespelare; jag ska definitivt se filmen (tack vare att boken är superbra!) och kan rekommendera det till alla!

Dag 1, semester

Vaknade kl 06.00 vilket i min värld är otroligt grymt såhär på min första officiella semesterdag:(
Men det är väl kanske lika bra det, med tanke på att barnen knappast tar sommarlovsmorgnar. Ibland kan jag längta till tonårstiden med långa sovmorgnar. Fast.. egentligen inte. "Små barn små problem, stora barn...." som man brukar säga. Jag vill nog ha mina små ett bra tag till!

Vädret då? Tja, vad sägs om 12 grader? Grått, kallt och lite blåsigt. FY.
Men jag tänker inte låta dåligt väder spoliera mitt goda humör. Jag har trots allt semester!

Rastlös i sommarkylan

Som jag skrivit tidigare: svensk högsommar = regn och rusk. Eller som idag, blåsigt och kallt. Trots lite solsken orkade inte värmen upp i över 17 grader, och med kyliga vindar på det så är det, just det, KALLT!

Verkar som att vädret går hela familjen på nerverna, barnen är supergriniga (trots att de fått hoppa i vår nya stora fina studsmatta så mycket de vill), sambon är irriterad och jag själv är rastlös av stora mått.

Kanske dags att ta itu med något projekt à la rensa ur garderober, eller städa i garaget (som trots att vi bott i huset i mer än ett år fortfarande är fullproppat med oöppnade flyttkartonger. Hmm... kanske finns lite skattgömmor?;)) eller göra något annat nyttigt?

Det låter ju fint i all ära, men hittills har jag bara orkat sätta mig framför datorn vilket i sin tur resulterar i att jag blir ännu mer rastlös. Näe, skärpning på mig själv, nu får jag börja ta itu med något mer nyttigt! Fast.... flyttkartongerna får vänta. Borde vara så modig att jag kastar dem utan att öppna dem. Men jag VET att där finns saker jag inte vill slänga. Eller snarare, inte är redo att göra mig av med ännu. Sentimentalvärde ska ej underskattas! Väljer att göra en raid i barnens garderober istället.

Godkänt betyg:)

Jo då, visst fick studsmattan godkänt betyg av barnen. De har studsade och hoppade så mycket igår att de vaknade på natten av träningsvärk! *fniss* Nog är det bra träning för små barn alltid!

Vi har några grundregler som de måste följa:
aldrig hoppa ensamma utan tillsyn av vuxen
inga leksaker med in på studsmattan
aldrig hoppa om den andre sitter/ligger ner
(jo, jag vet att två barn egentligen inte ska hoppa samtidigt, men de reglerna blir det bara jag i grannskapet som har i så fall. Därav de övriga reglerna!)

Morgonpigga är de i vanliga fall. Imorse var det etter värre! *leeer* (Maaaammmaaaa...? Fåååår viii gååå uuuut nuuuu?) Inget morgonbolibompa, inget tecknat, inget av de saker vi brukar göra för att få en mysmorgon på söndagar (vilket iofs är bra, jag klagar inte! Det enda jag saknar är de obligatoriska kramarna...). Inställningen verkar vara "nu ska här hoppas!!"

Hoppetossor

Efter låååång betänketid så vi har nu kommit till en punkt där vi gjort som (nästan) alla andra småbarnsfamiljer....nämligen införskaffat en studsmatta.

Det gjordes efter mycket vånda, för jag är smått rädd för att barnen ska skada sig. (Jaaa, jag erkänner: jag är en hönsmamma av stora mått! Men här finns också en histora bakom, som jag inte orkar gå in på nu. Den är sorglig och har satt enormt djupa spår i mig, något som jag -mot bättre vetande- skjuter så långt bak i mitt medvetande som möjligt för att slippa ta itu med det. Jag orkar helt enkel inte. Men det, är en helt annan historia.)

Så idag byggdes den ihop av undertecknad och sambon, med hoppskydd runtom och den AVGUDAS av barnen! De är inte helt obekanta med studsmattor, för de flesta av deras kompisar har också studsmattor, deras kusiner har också en. T.o.m. mina egna föräldrar har också en studsmatta! Så.... why not?

Det har studsats mer eller mindre hela förmiddagen, och lyckan har varit total. Känns så här i efterhand som ett bra beslut att köpa en. Nu återstår bara att se om jag är av samma åsikt om en månad eller två:)

SEMESTER!!!

Nu tar jag en kort - men ack så efterlängtad - semester!
En hel lång vecka ska jag bara vara...!

Jag ger mig själv en dunk i ryggen, för detta blir min första semester sedan jag gick av mammaledigheten (februari -06), så detta är verkligen något jag inte är bortskämd med.

Varför har jag då inte haft semester sedan dess? Jo, jag har inte haft fast jobb, utan hankat mig fram på vikariat och genom att arbeta för bemanningsbranchen. Jag har jobbat precis varje månad sedan dess, dag in och dag ut. När jobbet lidit mot sitt slut så har jag fått erbjudande om en annan tjänst, förutsatt att jag kan börja så snart det nuvarande jobbet är avslutat. Och jag har sagt ja. Jag tycker inte synd om mig själv, men av självklara skäl så börjar jag bli rätt sliten. (Kanske vore annorlunda om vi kunde ha barnvakt med jämna mellanrum och ha en lyxig kärleksweekend med "gubben"? Eller så romantiserar jag det hela;))

Så jag har egentligen bara mig själv att skylla, men ett jobb måste man ju ha?!

Därför har jag inte fått/tagit mig någon semester sedan... ja egentligen - om man räknar bort mammaledigheten - så är den senaste semestern jag hade år 2001.

Men nu så ska jag ha min första vecka!!! Jag är löjligt lycklig!

Sista inlägget om den übergnälliga kärringen

Ödmjukhet är ett ord som den übergnälliga kärring jag har "förmånen" att kalla arbetskamrat aldrig tycks ha hört. Det är verkligen fel på allt!

Denna dag var det undertecknad som hamnade i skottgluggen, och jag känner verkligen hur mitt humör börjar tryta vad gäller denna kvinna! Jag är inte konflikträdd, däremot vill jag välja mina fajter och jag vet helt ärligt inte om det är värt det.

Jag litar inte alls på denna kvinna. Hon är den mest falska och lömska person jag träffat!

Exempel på vad hon sitter och tjötar om på fikarasterna:

"Föräldrar som arbetar heltid är grymma mot sina barn." jag har jobbat heltid och det tål hon inte! Med andra ord tycker hon väl att jag är en dålig mamma. (Här käftar jag emot för jag tycker det är varje kvinnas rätt att själv få välja hur man vill arbeta! Jag arbetade 100% för att jag inte kunde göra annat, vår dåvarande ekonomi tillät inget annat. Idag arbetar jag 75% och tycker det är livskvalitet! Och visst är det bra även för barnen. Men i långa loppet är min åsikt att om föräldrarna mår bra så mår även barnen bra!)

"Att köpa städhjälp är förkastligt. Stackars satar som behöver arbeta med sådana skitjobb; att ta reda på andras skit!" (Jag anser att hon förringar en hel yrkesgrupp med sin åsikt. Hade jag råd skulle jag gladeligen köpa mig städhjälp!)

"Man måste ju ändå tycka..." Så börjar hon ofta sina utläggningar. "Näe, så måste man inte tycka!" kommer jag att säga nästa gång!

Hon vägrar att ge upp "sina" fyra veckors semester, v28-v31 varje år. De övriga administratörtjejerna får vackert ta några andra semesterveckor om de vill vara lediga, för de kan ju för all del inte tro att hon kan ta några andra veckor! Sedan spelar det absolut ingen roll att de inte får någon semester ihop med sina män, för bara att man har en karl i sitt liv behöver det inte betyda att man ska ha semester ihop! De får ju vara glada om de får ha ens en endaste vecka ihop!"

Hur kan en chef tillåta att detta fortgår? Det övergår mitt förstånd. Det om något, tyder på extremt svagt ledarskap.

Usch, tanten tar upp hela min blogg. Hon är inte värd det. Jag slutar den sista augusti. Då jag jag jobbat på samma arbetsplats som denna människa i drygt ett år. När jag går ut genom dörren vill jag för all framtid slippa möta den värsta människa jag träffat under mitt artonåriga arbetsliv!

Tack och adjöss du übergnälliga kärring, jag kommer att gå vidare i livet, men stå du och stampa i din bitterhet!

Dålig tajming för koffeinkick

Det var länge sedan jag var vaken vid halv ett på natten, om man inte räknar med vaknätter för barnen eller om man nu råkat hamna på krogen (något som händer ca en gång om året;)).

Vi har nämligen haft en after work idag; var ut på restaurang med jobbarkompisarna och åt supergod mat och drack coca cola eftersom jag körde bil. Spiknykter med andra ord, något man knappast kan säga om vissa andra.

Jag förstår inte varför man vill supa ner sig en måndag, bara för att jobbet står för notan? Så ju mer nykter jag kände mig, desto mer dumdryga tedde sig de andra.

Gjorde dock misstaget att stjälpa i mig en och en halv kopp kaffe (supersmart, eller hur?) vilket nu gör att jag efter två fruktlösa försök att sova gått upp och slagit igång datorn.

Lyssnade på en ljudbok i min iPod, men den behövs kalibreras om, för den hoppar mellan olika böcker och spår, trots att funktionen "blanda spår" inte är markerad. Den har gjort så förut, och då hjälpte personalen i Applebutiken mig att kalibrera om mjukvaran, vad det nu innebär. Om problemet uppstod igen skulle jag återkomma så skulle de göra något annat. Oteknisk som jag är så vet jag inte riktigt vad som behövs göras, men de får göra vad de vill bara de fixar problemet!

Just nu lyssnar jag på Camilla Läckbergs "Sjöjungfrun" och den har börjat bra, hoppas att den fortsätter i samma stil:D
Avslutade "Patient 67" i förra veckan, och den var otroligt spännande och sorglig på samma gång. Denna bok borde filmatiseras! Även om jag är smått osäker på om man då skulle lyckas fånga bokens speciella ton, som ganska ofta går förlorad när bra litteratur ska försöka återges i filmatiseringar.

Imorgon är det en viktig dag, därför är det extra retligt att jag drack det där kaffet... Ska ha ett möte med min blivande arbetsgivare som ska presentera mig för "min" kund och då är det ju synd om jag dyker upp med påsar under ögonen.

Äsch, ska nog göra ytterligare ett försök att sova nu. Om inte annat hoppas jag att jag lyckats få bort problemet med iPoden efter min synkronisering mot iTunesbiblioteket.