Migränvarning

Migränvarning på mig idag. Inte roligt alls.
Det brukar hänga ihop med mensen, och det är ju en riktig förbannelse.

En god vän till mig har sagt att mensvärken är kroppens sätt att ge igen för att man "inte blev gravid den här månaden heller". Jag tror henne!

Ska försöka vila en stund...

Att hata glasögon

Jäntan (7 år) har haft glasögon i två år, och hon verkligen fullkomligt hatar att använda sina glasögon. Visst, hon ser bättre, men hon vill ändå inte ha dem.

Och jag förstår henne. Jag minns själv hur det var (även om jag var något äldre när jag fick mina första). Ändå tar jag på mig mammarollen och formligen kommenderar henne att använda dem.

Och hon tar på sig dem.

Min tappra Lill-Fia. Jag tillägnar dig denna dagen, och även till alla andra tappra själar som gör saker de måste men inte vill.

Jag älskar dig!

ORÄTTVIST

Jag blir som en trotsig 5-åring och vill skrika att allt är ORÄTTVIST!!

Varför kan inte jaaaag vara ute som alla andra?
Varför har just jaaaag pollenallergi?
Varför finns det pollenallergi? Kan det inte bli sommar snart???

Jaa. Varför blir det inte sommar med en gång?
Jag vill ju åsså vara utomhus i finvädret.

Det är så himla ORÄTTVIST!

(Och jaa, jag tycker synd om mig själv. Förbaskat synd är det om mig. Låt mig tycka det ett tag till, så går det över sedan.)

Deklaration

Deklaration... Vem kom på något så sadistiskt?

Ben & Jerry Cookie Dough

Jag har hittat en ny förälskelse; Ben & Jerrys Cookie Dough. (Vaniljglass med chocolate chip cookie-deg.)

Jag åt den för första gången igår och för att uttrycka mig milt: "den gick i".

Eller kan det kallas mani när skeden ser ut att ha behandlats av Üri Geller för att få i sig glassen?

Vals om sommaren

PROSIT!!! Nu är den förbannade våren definitivt här. Och med den allt jävla pollen. (Pardon my french..) Jag avskyr våren. Älskar ljuset som kommer, men övrigt får jag kika ut på genom fönster som jag då inser behöver tvättas. Ingen hit.

Kom att tänka på en sång jag hörde som liten, och nu fann jag texten på internet. Det är Bengt Sändh som sjöng "Vals om sommaren". Det stämmer i alla fall in på de flesta gnällspikar!

Nu är den förbannade sommaren här,
en obeskrivlig plåga.
Svettig och dammig och slö och tvär,
torteras jag av sol.

Hur sommarn kan vara så populär,
det är för mig en fråga.
Jag pustar och flåsar med stort besvär
bland sippor och viol.

Fan vad jag plågas och lider,
huden är rödbränd och svider.
Svedan är värst bak på ryggen.
När solen gått bort kommer myggen.
På dagarna får jag sviter
av småkryp som stinger och biter,
spyflugor, humlor och bromsar och myror och getingar.

Törsten är olidlig, ölet ljumt
och maten står och surnar.
Sommarn som skalderna jämt berömt
får gärna bli till höst.

Blekfeta kärringar på var strand
är gnälliga och sura
på ungar som bråkar och kastar sand
och spiller saft och glass.

Vi badar i avloppsbrunt vatten,
får maskrosor uti rabatten.
Luften den stinker utav tjära,
vad mer kan Carl-Anton begära.

Om jag ligger i solen och lurar
väcks jag av åska och skurar.
Drömmen vi drömde om sommarn i vintras
var alltför falsk.

Trött Tortilla-torsdag

Jag är trött.
Tack och lov är det snart helg.

Hoppas att barnen ger mig sovmorgon på lördag.
Och med sovmorgon menar jag till minst kl 07.00.

Varför är barn så rackarns morgonpigga??

Dagens höjdpunkt: tortilla till middag. Mums!

Ostädat? Näe...

De tillfällen jag känner att jag har det lite ostädat, tar jag till det gamla ordspråket "bättre lite skit i hörnen, än ett rent helvete".

Eller så kan man ju alltid slå på TV4:s program "Rent Hus".

Jag ryser... och inser att min egen städning är rätt så bra. En dunk i ryggen åt mig:)

Nya ord

Med tiden så lär man sig nya ord. Och då tänker jag på ord som faktiskt inte har funnits med i språket så länge.

Om någon för fem år sedan sade att de skulle facebook:a så hade de fått långa konstiga blickar på sig.

Eller om någon sagt att "jamen det kan du ju googla fram!"

Jaa du. Googla och fejsbooka. Nu en del av vardagen:)

Sleepless in Sweden

I ett par månader nu så har jag haft svårt att somna.
Trött? Visst.

Men jag somnar inte.

Till slut sätter det sig i huvudet, och eftersom jag redan är så inställd på att inte kunna sova så somnar jag ju såklart inte.

Självuppfyllande profetia, så att säga.

Natten mot idag var dock värre än många andra nätter; när klockan var 03.45 började jag fundera på om det ens var värt att försöka somna. Och då... då (!) somnade jag.

Väckarklockan ringer kl 05.30.... Gissa om jag har gått som i dvala idag?

Stekta Gröna Tomater

Batterierna är laddade efter en bortanatt med systeryster och mor. Vi har pratat, skrattat, gråtit, ätit mängder av (o-)nyttigheter, lyssnat på musik och tittat på film.

Lillasyster hade tagit med sig DVD-filmen "Stekta Gröna Tomater", en av tidernas bästa filmer. Vi har alla sett den förr, och älskat den.

Nu hade alltså syrran fått tag i ett exemplar på DVD. (Själv har jag den i gamla hederliga VHS-formatet:)) Vi grät, skrattade och tjöt ikapp.

Ibland är det skönt med familjen...

Och lika skönt var det att komma hem igen, få pussa på karl och barn igen. (Visst, det var bara 24 timmar, men ändå.)

Nu hoppas jag på att den kommande veckan blir lättare att ta sig igenom, nu när jag fått "tanka själen" en stund.

Bortanatt

Ikväll ska jag få komma bort över natten. Jag ska till en stuga tillsammans med syster och mor, och på dagordningen står bara onyttigheter (läs: livsglädje eller Anna-Skipper-avskyvärdheter).
1) Gott vin
2) God mat
3) Nikotin

Och så självklart värdens trevligaste sällskap och en massa tjejsnack.

Om jag säger att det är välbehövligt så är det nog dagens understatement.

Nedräkning

Irritaion, huvudvärk och krånglande mage. Kan det månne bero på stress? (Ironisk.)
Vill skrika ut min frustration, men vem skulle lyssna?

Nej, jag biter ihop och jagar vidare. Mycket smart drag för att varva ner. (Ironisk igen.)

2½ månader kvar till semester, and counting.

Irritation

Ibland känner jag det som att "alla" sliter i mig.
Och jag kommer inte undan. Då blir jag grinig, arg och irriterad. Något jag egentligen inte är, men som jag blir i trängda lägen.

Jag tror att det kommer ifrån det faktum att jag sällan (läs: aldrig) tar mig särskilt mycket egentid. Jag är inne i en låg period vad gäller social samvaro med vänner, och samtidigt som det är trist så orkar jag inte mer.

Det gäller bara att vara glad att vännerna finns kvar (hoppas jag) när jag slår hål på trötthetsbubblan.

Karma

Har ni sett den där serien "My Name Is Earl"? Den handlar om en småkriminell man som (efter att ha skrapat fram högsta vinsten på en lott och samtidigt tappat bort den) börjar leva sitt liv helt annorlunda. Den nya livsstilen handlar om att göra bot för de "synder" han gjort tidigare i sitt liv, för i och med borttappandet av lotten börjar han tro på karma.

Enligt att ha googlat på Wikipedia så skriver de såhär om karma:

"Karma (sanskrit: karman, pali: kamma, "handling") är ett centralt begrepp inom religion och filosofi med indiskt ursprung. Det förekommer inom religionerna hinduism, buddhism, jainism och sikhism. Inom buddhismen är karma resultatet av en människas handlingar, ord och tankar under hennes livstid. Inom hinduismen står karma också för summan av handlingar under livet, hur väl en människa uppfyllt sina plikter avseende religiösa och vardagliga handlingar. Karmans "kvalitet" har en direkt betydelse när det gäller om vi återföds och som vad vi återföds. [2] Karma används även av andra grupper och individer, även utan filosofisk eller religiös innebörd och som ett uttryck som blivit populärt i Nordamerika och Europa."

Resultatet av en människas handlingar... Jag smakar lite på orden.

Får man alltid det man förtjänar? Hittar alltid balansen och jämnvikten hem till slut? I filmer med lyckliga slut är det ofta så.
Mobbarna blir själva utskrattade = karma,
den osjälviske får sin belöning = karma,
den utstötte finner sin plats = karma,
o.s.v.

Låt oss säga att karma verkligen existerar.
Mmmmm.
Jag vill verkligen tro det.

Påsk i storsta'n

Årets påskhelg firades i storsta'n med svärisarna. Så nu är jag mätt. Alltså inte vanligt mätt, utan sådär jag-ska-aldrig-i-mitt-liv-äta-något-igen-mätt. Hungerkänslor har lyst med sin frånvaro i hela tre dygn, och det har varit gudagott, men ack så mycket.

Är lyckligt lottad som älskar mina svärisar, men de är såklart bäst i små doser. Tre dagar och två nätter är nog så mycket jag orkar innan irritationen på små och stora saker börjar bli påtaglig.

Svärmor är enormt omtänksam vad gäller att visa uppskattning, barnbarnen får ständigt bekräftelse, och om det gäller så ställer de alltid upp oavsett vad det gäller. (Svårt dock, att ta tillvara på det när det skiljer 2,5 timmars bilresa...)

Efter tre dagars intensivt umgänge så börjar det klia i kroppen på mig, och jag hör många trångsynta åsikter ~om jag ska generalisera så är det lite så där som gamlingar brukar göra ~ och hur jag än försöker ge en positiv vinkling på det gällande ämnet (och det kan vara allt i från vikt till invandring) för att "få upp stämningen i församlingen" så ger hon sig inte.

Som exempel, sjuåringen ville att vi skulle spela Melodifestival-CD:n (som jag fått i födelsedagspresent av dottern, och när den åkte in i spelaren så började svärmor kommentera Sarah Dawn Finer med orden "jaa du, hon är duktig. Synd bara att hon har en sådan otymplig kropp. Hon är ju så extremt fet..."

Till saken hör att jag själv tillhör ungefär samma storlek som Sarah sade snabbt att "själv tycker jag att det är befriande att se en sådan extremt talangfull sångerska som väljer att inte falla för trycket att bli benget bara för att alla andra säger att man ska se ut på ett visst sätt. Jag gillar henne och tycker hon är grym! Jag tycker hon är en förebild för unga tjejer som blir matade med thinspiration från höger till vänster, och vaddå fet, hon och jag ungefär lika stora!"

Svaret blev "Va? Nejnej det är ni väl inte, och det var inte så jag menade! Hon är duktig. Men ändå..."

För husfridens skull bytte jag snabbt samtalsämne och var mitt glada jag igen utåt sett. Ibland vill jag gå på verbal knock-out. Men jag har fått en önskan av sambon att hålla mig lugn. Mest för barnens skull. Men inombords kan jag koka över denna dam.

Men som sagt. Det är mina känslor för henne efter tre dagar och två nätter. Att tala i telefon med henne ett par gånger i veckan, och att träffas MAX en gång i månaden går finfint.

PS. Läste just igenom vad jag skrivit, och jag låter som värsta mesen... Borde inte lägga mig som jag gjort. Nästa gång vi har långträff vill jag gå rakryggad ur eventuella konflikter. Jag borde skita i vad andra ~även sambon~ tycker. (Men gud, har jag blivit en konflikträdd liten skit?) Självkänsla tack. DS.


Nåväl, förutom ett par små incidenter har påsken varit bra. Vi har sett "Pettson & Findus - Glömligheter" på bio, fikat, ätit, fikat och ätit lite mer, haft sena födelsedagsfiranden och ätit igen. Och såklart; njutit av finvädret!

Påfyllning i garderoben

Det här med mode och kläder är inte helt lätt.
Särskilt i mitt fall och med tanke på två av mina attribut;
1)"olång" i rocken
2) riktigt mullig

Detta är ett kombinationsproblem jag delar med många andra, men som modeindustrin inte greppat tag i ännu. Att behöva köpa "tältkläder" är inte roligt, men vilka alternativ finns? Jag fullkomligt vägrar att för kläders skull gå ner i vikt (jo, jag vet att ur hälsosynpunkt så...bla bla bla, men nu talar jag om kläder för guds skull!), och om något plagg sitter bra runt midjan, ja då hänger ärmarna som värsta schimpansarmarna. Enligt modeindustrin så ska jag vara drygt 1,80 lång för att passa i mitt midjemått. Och då hamnar mitt bredaste parti (just det, höfterna) precis där 1,80-kvinnans midja är. Figursydda kläder "går fetbort".

Och få inte igång mig på byxor.... Jag borde vara en mästare på att lägga upp byxben vid det här laget, men min intressebrist för sömnad är påtaglig. Och sitter ett par byxor okej i midjan, ja då har jag gällivarehäng.

Gulligt? Nej. Så mitt intresse för kläder är lika med noll.
Inget sitter bra och då är det inte roligt.

Men så idag hade jag givit mig blanka den på att hitta nya kläder. Kom hem med två par jeans, två toppar och tre blusar.
Kors i taket.

Ännu större kors i taket: inget plagg är svart!

Men så har jag fått kämpa också. Ensam har jag stått i timtal och provat mer än femtio plagg, och att gå i affärer är bland det värsta jag vet.

Jag förtjänar en medalj.

Eller två:)

Att fisa

"-Maaaammmaaaa....? Vet du, jag ÄLSKAR att fisa..!"
(Sagt av dottern, 7 år)

Vad svarar man på det?
*skratt*