Irritation

Ibland känner jag det som att "alla" sliter i mig.
Och jag kommer inte undan. Då blir jag grinig, arg och irriterad. Något jag egentligen inte är, men som jag blir i trängda lägen.

Jag tror att det kommer ifrån det faktum att jag sällan (läs: aldrig) tar mig särskilt mycket egentid. Jag är inne i en låg period vad gäller social samvaro med vänner, och samtidigt som det är trist så orkar jag inte mer.

Det gäller bara att vara glad att vännerna finns kvar (hoppas jag) när jag slår hål på trötthetsbubblan.