Eller hur?

Telefonsamtal idag kl 18.30 från skyddat nummer:

-Hallå..?
-Nämen tjeeena! Är det (mitt namn) ?
-Det är det.
-Jomenvabraaaserru! Jodetärsåhär! Detejusåatt... du har en Toyota, eller hur?
-Mmmmm....?
-Jo,ochnuharden... rullat i några år, eller hur?
-Det har den.
-Ochdetejusåatt.... jag ringer från Toyota och vi har en kampanj nu som erbjuder dig ett jääääättteeeförmånligt pris på rostskyddsbehandling! Eller hur?
-Jaha?
-Jodåereså... att du skyddar din bil från otäcka rostangrepp och annat skit, förståru? Så jag har en tid bokad till dig hos oss på Drottningvägen så fixar vi det, eller hur?

Någonstans här får jag nog av drygot i andra änden av luren och har fått misstankarna bekräftade? Jag svarade något surt:

-Vänta... vilket företag sade du att du ringde ifrån?
-Rostskydd i...?
-Så du ringer inte, som du först sade, från Toyota?
-Njaäeeee, men vi har just nu ett extra förmånligt erbjudande.., eller hur?
-Jag servar alltid min bil hos eller via Toyotaverkstaden, och såvitt jag förstår så är det inte ett arbete som utförs på uppdrag via Toyota?

Här börjar han fatta vinken.
-Njaäeee, det är det väl inte...
-Då kanske du förstår att jag inte är intresserad. Eller hur?

Då lade han på luren.

Önskar att jag varit spydigare.

Världensbästakund

För att göra en lång historia kort: jag har under tio månader enbart haft en enda kund. Världensbästakund. Jag slutade i juni, och redan i juli ringde de igen och ville ha ett möte.

Mötet var igår.

Då mötades min arbetsgivarchef och världensbästakundchef. Lilla jag fick inte vara med...

När de mötat färdigt blev jag inkallad till chefen och fick höra att hon (den bitchen) försökt pitcha idén om att kunden skulle hyra tid även av en annan konsult, och inte lika mycket tid av mig. Vi skulle alltså ha delat på uppdraget, konsult nr2 och jag.

Då hade världensbästakundchef svarat:nej, vi vill ha *mitt namn*. Och bara henne. Annars får det vara. Anledningen är att vi vet att det fungerar bra, hon har gjort ett mycket bra jobb, kommit in i gruppen, hon kan vårt affärssystem och vi
har varit otroligt nöjda med hennes insats. Så det är hennes tid vi skall ha,
eller så letar vi någon annanstans!

Min arbetsgivarchef tappade hakan
(jag har fått intrycket av att jag knappast är hennes favoritkonsult).
Och gav med sig.

Hon var rätt spak resten av dagen. HA! Inn yuår fejs!

Eller som Arnold skulle ha sagt: I'm back!
Med det lilla tillägget: in December!
(för så lång tid dröjer det innan det återigen är dags!)

Nu undrar jag bara när världensbästakundchef inser att det vore bättre för alla att anställa världensbästalillajag?

Pestgrannar?

I somras flyttade det in nya grannar i området.
Grannar med en dotter på sex år.

"Perfekt!" tänkte jag som har en femåring och en sjuåring.

Men där fick jag så jag teg, för grannungen är en plåga... Jag vet att man inte får säga så om barn, men hon är verkligen en skitunge.

När jag säger åt henne att det är dags att gå hem till sig så får jag ett bestämt "näääe!" till svar.
Vaddå "nej??"

Hon bossar ordentligt när barnen försöker leka tillsammans.
Hon har spottat barnens kompisar i ansiktet. Skulle hon spotta mina barn i ansiktet är det slutlekt. För jämnan och på allvar!
Hon har rivit sonen så att han just nu har en ca fem centimeter lång sårskorpa på kinden, under ögat. Sonen kan han också, men att rivas är inte okej i min bok.
Hon kallar dottern för ungjävel. Ska hon säga?!
När vi kommer hem från skola/jobb så kan hon vara på vår tomt och hoppa på vår studsmatta, trots förmaningar från vår sida.

Jag har talat med hennes mamma, och förklarat att jag inte vill att hon är hemma hos oss när vi själva inte är hemma. Dels för att man bara inte gör så, och dessutom är det ju ingen som ser henne om något skulle hända. Jag fick bara mummel till svar.

Andra grannar har berättat för oss att hon stulit från dem, och när de tagit upp det med hennes föräldrar så har de mer eller mindre ryckt på axlarna.

Hennes föräldrar har ringt på vår dörr kl 21.30 och frågat om hon är hos oss!
Klockan 21.30!!! Nämnde jag att hon är sex år??
- Nej, hon är inte här. Mina barn sover!

Jag vet att det inte är dottern det är fel på. Det är föräldrarna.
Men herregud, måste jag porta henne från vårt hus?
För det här, det fungerar inte.

Geggamoja

En altan - modell större - ska födas fram. BB är på framsidan av vårt hus och barnmorskan är välan jag då. Näe, kalla mig doula istället! För jag är en teoretiker av stora mått, och är själv ganska dålig på praktiska saker. (Konsultyrket är perfa för mig!)

P.g.a. det intensiva byggande som sker (om jag kallat mig själv för doula, vår tomt för BB så borde jag kanske kalla sambon för läkare då!) så har vissa komplikationer och följdproblem uppstått.

Komplikationen bestod i att grävaren smashade sönder avloppsröret två meter ner i marken, Detta resulterade i att vi inte kunde använda något som hade med vatten i huset att göra i en (iofs kort, men ack så nödig) period.

Följdproblemen har blivit att bygget tagit längre tid än vad vi först trodde. Regnet har tilltagit och hela uppfarten är en enda stor lerpöl. Högklackat och finkläder till jobbet är uteslutet. Jag kommer att behöva dansa in på kontoret i gummistövlar (modell knähög) och galonisar.

För att inte tala om hur fin bilen blir invändigt! Skinnklädsel är ett måste i nästa bil. Det går iaf att torka rent....

Jag är mentalt i ett läge likvärdigt med en fyrtiofyraveckors graviditiet (överburen m.a.o.), skrikandes efter en epidural. Sambon jobbar så gott han kan, och trots att han kämpar hårt så vill jag bara ta in en hantverkare för att få färdigt jobbet. Akut kejsarsnitt, tack.

Några frivilliga?

Bärplockare

Själv har jag inte sett några bärplockare direkt utanför husknuten, men i veckan skrev lokalblaskan att ett gäng bärplockare eldat och skräpat ner på en plats inte så långt härifrån. Räddningstjänsten blev ditkallad för ett släckningsarbete, och nu har markägaren blivit fly förbannad (förståeligt!) för att han inte har rätt att köra iväg bärplockarna.

Allemansrätten är något av det finaste vi har, och om bärplockare och andra kringresande folkgrupper (jo'rå, det har rapporterats om asfaltsläggande irländare också, bland andra) fortsätter att missbruka sin rätt att vistas fritt ute på svensk mark, ja då tror jag inte att det kommer att dröja länge innan svenskarna skriker högt för att få inskränkningar i allemansrätten.

Det skulle vara.... sorgligt, tycker jag.
Sorgligt, men förståeligt.

Bistra tider

Sommaren är definitivt slut.

Eller vad sägs om ösregn och en dagsnotering som toppar på 15 grader?