Gott slut

Idag tar år 2008 slut, och vi går in i ett sprillans nytt 2009. Förhoppningar inför det som komma skall, och reflektioner över det som varit. Topplistor, t.ex. De slängs över oss till höger och vänster, "minns du ditt 2008?".

Vi minns, förfasas och gläds.

Om jag själv skulle göra en topplista över glada händelser... Hmmm. det är svårt att lista, men jag provar.

5. Sonen började på ny förskola närmare hemmet, och har fått nya kompisar.
4. Dottern tappade sin första tand.
3. Sambon fick nytt jobb.
2. Jag fick nytt jobb.
1. Vi är fortfarande tillsammans hela familjen, och för det är jag den mest tacksamma i hela världen.

Förhoppningar inför 2009;
5. Att rusten fortskrider här hemma.
4. Att våra jobb fungerar bra och att vi får fortsätta trivas.
3. Att vi får göra vår första längre semesterresa sedan 2001. Och med längre menar jag utanför landets gränser, om så "bara" till Danmark.
2. Att våra barn mår bra och att de får vara friska.
1. Att vi vinner snuskigt mycket pengar och blir ekonomiskt oberoende för resten av våra liv!

Jo, att vinna pengar är något jag verkligen vill. Vet att lycka inte går att köpa för pengar, men det finns så mycket jag vill göra och livet blir lättare utan att behöva vända på varje krona. Dessutom har vi haft det tufft ekonomiskt sedan 1998, så nu har våra tio vargaår gått till ände. Idag har vi det ok, men det har varit en lång uppförsbacke. Så nu vill jag ha det lite "gala" i livet;)

Gott slut 2008, snart ringer vi in 2009.
Gott Nytt År!

Galet mycket folk

En av mina "demoner" är att shoppa. Och nu lackar det mot jul. Jul är likhetstecken med julklappsshopping. Trotsade demonerna och gav mig ut i värsta rushen, och faaan... folk är som galna.

Kom hem, utsliten och med en bekräftad teori om att folk blir skogstokiga, trängs som idioter, köar i en halv evighet, betalar för mycket pengar för skräp, och sätter sig sedan i sina bilar och tokkör i galen trafik.

Jag är som tjuren Ferdinand; "jag trivs bättre häääär...där jag kan ta det lugnt och sköööönt". Mmmmm.

Kontraster / Jöback tog mig till himlen

Bilmusik: Linkin Park. Daughtry. Metallica.
Musik i hemmet: mest radio för husfridens skull
Festmusik: dance-musik, 80-tal, 90-tal

Okej, det finns musikstilar för alla moods och tillfällen.

Något jag aldrig trott skulle ske var att någon skulle få se mig på ett uppträdande av Peter Jöback. (Jag har sett honom i "Kristina från Duvemåla", men det är en helt annan påse chips;)) Men idag har det hänt; Jag är nyss hemkommen från Peter Jöbacks julkonsert, och den var himmelsk. Han har en pipa utan dess like, och jag satt bara ca tio meter från scenen. "Guldet blev till sand", "Halleluja", ett specialframträdande av Gunilla Backman, och jag ryser bara jag tänker på det. Sara Isaksson hette körtjejen som förmodligen är världens bästa att göra en duett med. Vilken talang! Ihop med Jöback var det en explosion av musikalisk njutning.

Jag kom på mig själv att ha ett superfånigt leende på läpparna, jag tjoade och tjimmade efter varje sång, och jag njöt varje sekund.

Va? Jag som lyssnar på rockig rock. "Skrikmusik" kallar sambon det.
Kontrasten är enorm. Och I like it.

Att bli gammal

Idag fyller min farfar 93 år. Han har hälsan mer än vad mina föräldrar har, och det enda egentliga problem han lider av är att han börjat höra dåligt på senare år. Vilket har resulterat i en hörapparat. Så nu hör han bra. (Problem solved.)

Det andra negativa med att bli gammal, säger han, är att han blir ensam. Farmor dog för en herrans massa år sedan och nu har övrig släkt och vänner "trillat av pinn" en efter en. Nu är det snart bara farfar kvar. (Not so easy to solve.)

Tidigare har jag aldrig reflekterat över sådant, men det måste ju kännas fruktansvärt!

Hur som haver, han fyllde år idag, och firades med sedvanligt kaffe och presentöppning. Han fick bensincheckar (låter inte så upphetsande, men han vill inte ha något annat) och inramade foton på barnen. Det blev verkligen uppskattat.

Jag hoppas att jag får vara hälften så frisk som farfar när jag blir gammal. Jag älskar min farfar och har så alltid gjort. Min stål-farfar... Grattis på 93-årsdagen!!!

Julklappshysteri

Det är mindre än tre veckor kvar till jul. Antal inköpta julklappar: 0.
En stor fet nolla.

Julklappshysterin är bland vänner, bekanta och jobbarkompisar total. Jag begriper inte hur de tänker. Att någon enstaka gång få ågren över att ha köpt för mycket är i och för sig vanligt, och bara det att få "ågren" över att ha svullat i inköp tycker jag tyder på ett visst mått av sunt förnuft. Men snälla rara... LAGOM är bäst. En totalt uttjatad fras som stämmer så bra in på hur jag vill fira jul.

Att överkonsumera på skräpinköp är inte vad jag vill göra. Dessutom jag jag börjat fundera mycket på vilket budskap jag skulle ge mina barn om jag skulle tokköpa saker.

Och jo, det är klart att de får julklappar. Men LAGOM! Och inga lyxpryttlar. I år tänkte jag satsa på två varsina klädesplagg (mjuka paket, jo jag tackar jag!), en varsin bok och en större mer rejäl sak. (Vad denna rejäla klapp skall bli har jag dock ingen aning om ännu.)

I min värld är detta rätt så LAGOM.
Men det är klart; allt är relativt.

Yikes!

Har varit dålig på att uppdatera bloggen, och det har flera orsaker. Men såklart är tidsbrist den främsta orsaken; jösses amalia... jag hinner knappt med att städa hemma!

Dammråttorna bråkar med varandra p.g.a. överbefolkning (finns preventivmedel för dammråttor? haha..), jag kör t.o.m. kastruller i diskmaskinen för att jag väljer bort att handdiska (både för att det är tråkigt och för att jag inte VILL ta mig tiden).

Jag känner stressnivån i mig öka för varje dag, och jag gör vad jag kan för att hålla den på en hanterbar nivå.

Kan inte enbart skylla på jobbet, för även om jag har mycket att göra så är det hela tiden roligt. Lilla-fröken-duktig-syndromet har jag en självdiagnos på, men ärligt: jag trivs på jobbet.

Det som känns jobbigast är att jag knappt hinner träffa mina barn. Längtar på så vis till i februari, då min tjänst äntligen går ner på 75%. På samma gång är det oerhört dubbelbottnat, för samtidigt slutar ju mitt uppdrag hos kunden jag stormtrivs hos. FAAN också att de inte behöver rekrytera, fan för finanskris och annat jäkelskap som hindrar mig från att jobba på ett företag där allt fungerar och där nästan uteslutande bra männniskor jobbar!

Nåväl, prio ett är dock att få mer tid till att träffa barnen. Få en bra vardag som inte enbart består av förskola och skola för dem. Och för mig!

Näe, ner med stressen. Nu vill ha ha lite julefrid i mig.