Eftersom gårdagen spenderades mest sittandes och ätandes så ville vi "vända på steken" och göra precis tvärtom idag; låta barnen få springa tills de stupade:)
Eftersom himlen öppnade sig och visade hur svensk högsommar brukar se ut (m.a.o. så störtregnade det) packade vi bilen och åkte in till den stora staden och betalade inträde till ett av leklanden som finns här. Barnen hade inte varit just på detta ställe förut, så det var premiär för hela familjen.
Jag måste säga att det var suveränt bra! Stor och fräsch lokal, med grymt stora rutschkanor, studsmattor, hoppborgar, bollhav och annat som gör barn (och föräldrar;)) glada fanns där. Inte så himla farligt dyrt heller tycker jag att det blev, ca 250 kronor för hela familjen och då får man vara där hur länge man vill. Eller iaf till stängningsdags! Dryck ingick också i priset och det behövdes med tanke på hur barnen sprang fram och tillbaka, lyriska och lyckliga!
Så mycket "röra på sig" gjorde väl inte jag och sambon direkt, men fick istället sitta och dricka kaffe och prata. Inte något vi gör (barnfritt) varje dag! Efter ett par timmar styrde vi kosan hem till byn igen, nöjda och glada.
I skrivande stund ligger sambon i soffan och tittar på EM-finalen i fotboll, Tyskland-Spanien, där spanjorerna leder med 1-0. Själv väntar jag bara på att barnen kommer att vakna när som helst. Av träningsvärk....
söndag 29 juni 2008
Svårt med relationer
Mamma ringde som hastigast igår, när familjen satt på verandan och fikade med barnens famor och farfar.
Samtalet gick ungefär så här:
jag: "Hej mamma! Jo tack, det är bra. Vi sitter på verandan och fikar med I & L."
mamma: "Ja, jag och din syster hade SÅÅÅÅ trevligt i fredags!!!"
jag: "Vad roligt.... Du, kan vi höras lite senare? I & L hälsar så gott."
Samtalet avslutades med småkyliga artighetsfraser.
För att ta det från allra första början. Jag, min syster och mamma hade planerat att hyra en semesterstuga en fredag-lördag för att få komma ifrån vardagen en stund. Äta god mat, dricka aaaaningens för mycket vin och kanske ta en cigarett också;)
Detta har vi talat om superlänge. Jag hade en enda fredag i juni som var uppbokad, och just den helgen bokar de stugan.
Jag har inget emot att de åker ensamma, men självklart ville även jag följa med.
Det är inte det faktum att de åkte iväg utan mig som är mest störande. Utan det faktum att de inte ens kollade med mig först. (Här skriker en del av mig: "Men, HALLÅÅÅÅÅ!?! De VILL ju inte ha dig med, fattar du inte det??" Självömkan på hög nivå.)
Känslomässigt är det mycket gammalt groll som också spelar in. Syrran har äldre barn än vad jag har, så hon har aldrig haft svårigheter att få barnvakt. Med åldern har (särskilt) mamma blivit krassligare, så nu är mina barn lite för "jobbiga" att ta hand om. "Syrrans barn är ju större, så det går bra att de är hos sin mormor och morfar. De kräver inte lika tillsyn."
Jag köper resonemanget, och har en självklar förståelse för att mina föräldrar inte är purunga och att de inte orkar hur mycket som helst. Det jag inte köper är hur min mor hela tiden försäkrar mig om att de aldrig någonsin skulle göra skillnad på barnen!
Jag är övertygad om att hon älskar dem alla lika högt, men skillnad, det gör hon med besked!
Samtidigt så är syrrans yngsta barn bara ett år äldre än min äldsta. Så så jäsingens mycket skiljer det faktiskt inte.
Det störde nog min far enormt att jag valde att bosätta mig 1,5 mil utanför stan, för om jag säger att han varit på besök hemma hos mig fyra gånger det senaste året, ja, då tar jag i. Min mor är inte här särskilt ofta hon heller, kanske högst ett par gånger mer om året än min far. Kruxet är att jag VET att inte enbart har med avståndet att göra, för innan jag flyttade hit ut så bodde jag 3 minuters bilväg från mina föräldrar. Då kanske de kom och hälsade på en gång i månaden.
Jag och sambon har inte haft en barnfri helg sedan i oktober förra året, då barnens farmor och farfar kom hit och var barnvakt under en natt mellan lördag-söndag.
Syrran och hennes make lämnade sina barn hos min mor och far så sent som för ett par veckor sedan och åkte på en romantisk veckoresa till London. Jag missunnar dem inte den tiden tillsammans, inte alls. Det är mer som att jag vill gnälla som ett litet barn "Men jag vill också!!!"...
Farmor och farfar har inte fysiken för att klara av barnen en vecka, morfar verkar inte ha tålamodet för det om inte mormor är med, och mormor har det jobbigt med sin astma, diabetes, och sin kärlkramp. (Jo, hon är sjuklig.)
Näe, nu kom jag ifrån ämnet till viss del. Syrran och mamma har ett starkare band än vad jag har med någon av dem, och sedan två år tillbaka så bor de t.o.m. på vinkavstånd från varandra. De har någonting tillsammans som jag förmodligen aldrig kan förstå, och som jag till viss del är lite avundsjuk på och som jag också vill ha. Jag har försökt att skapa samma/liknande band, men det kommer sig inte naturligt och jag vet inte varför.
Samtidigt som jag inte vill mer än att umgås med syrran och mamma, så blir jag så in i bängen trött på hur - i synnerhet mamma - slänger ur sig hur trevligt hon och syrran hade det i samma sekund som jag håller på att berätta något. Och så rinner smärtan och bitterheten genom mina blodkärl.
Det här är inte första gången jag blir avbruten, och jag försöker se tillbaka på om jag kan ha blivit misstolkad? Kanske hon tycker jag raljerar om hur trevligt jag har det med svärisarna att hon slår bakut och säger hur trevligt hon hade det med syrran?
Men jag kommer alltid fram till att jag inte kan ha gjort något "fel", inte vad jag kan se iaf.
Detta har periodvis varit känslomässigt jobbigt över en tidsperiod på säkert 15 år, och jag har vid flera tillfällen tagit upp detta med mamma. Hon har då blivit oerhört förnärmad, slagit ifrån sig allt och blivit som ett tjurigt litet barn! Det har alltid slutat med att jag vikt ifrån, för jag orkar helt enkelt inte "löpa linan" ut, då jag är rädd för att spoliera vår relation helt. Vilket i sin tur blir att hela vår relation blir på hennes villkor.
Syrran och jag kan ha hur trevligt som helst ihop, för att i nästa sekund se hur rackarns olika vi är varandra som personer. Vi funkar ganska bra ihop, men jag kan knappast tala med henne om vad jag tycker om situationen. Jag har försökt, men hon förstår mig inte alls och ser inget problem alls. (Klart att hon inte gör, hon har ju jättebra kontakt med mamma och har fri tillgång till barnvakt! D.v.s. allt som jag inte har.)
Dessutom har jag börjat ledsna på att ständigt vara den som söker kontakt. Om jag inte skulle ringa henne skulle vi förmodligen tappa all kontakt. Den elaka sidan i mig tycker att det skulle vara en god idé för att se hur länge det dröjer innan hon ringer. My guess: september, för att bjuda in till hennes sons födelsedag.
Jag har haft ett oerhört stöd i min sambo, som ser detta ur ett mer "nyktert" perspektiv än jag själv gör och har mer distans till problemet. Även han ser vad som händer och sker, och han säger åt mig att jag inte ska ta åt mig som jag gör. "Låt det vara, låt dem inte påverka dig så här" säger han, med tillägget "strunta i dem, och lev ditt eget liv".
Han har rätt, det vet jag. Och jag kan inte ta ansvar för mina föräldrar, min syster, eller någon annan än mig själv för den delen.
Samtidigt som jag faktiskt blir sårad över hur min mor förhåller sig till mig och mitt liv så vill jag helt ärligt kunna strunta i det! Och faktiskt leva mitt eget liv!
Usch, jag vet faktiskt inte om jag ska behålla det här inlägget i bloggen. Det är lite för självutlämnande och lite för gnälligt... Samtidigt ska det ju vara terapeutiskt att "skriva av sig". Men jag vet inte det jag. För att använda ett modernt uttryck, så låter jag mer som en "bitterfitta".
Samtalet gick ungefär så här:
jag: "Hej mamma! Jo tack, det är bra. Vi sitter på verandan och fikar med I & L."
mamma: "Ja, jag och din syster hade SÅÅÅÅ trevligt i fredags!!!"
jag: "Vad roligt.... Du, kan vi höras lite senare? I & L hälsar så gott."
Samtalet avslutades med småkyliga artighetsfraser.
För att ta det från allra första början. Jag, min syster och mamma hade planerat att hyra en semesterstuga en fredag-lördag för att få komma ifrån vardagen en stund. Äta god mat, dricka aaaaningens för mycket vin och kanske ta en cigarett också;)
Detta har vi talat om superlänge. Jag hade en enda fredag i juni som var uppbokad, och just den helgen bokar de stugan.
Jag har inget emot att de åker ensamma, men självklart ville även jag följa med.
Det är inte det faktum att de åkte iväg utan mig som är mest störande. Utan det faktum att de inte ens kollade med mig först. (Här skriker en del av mig: "Men, HALLÅÅÅÅÅ!?! De VILL ju inte ha dig med, fattar du inte det??" Självömkan på hög nivå.)
Känslomässigt är det mycket gammalt groll som också spelar in. Syrran har äldre barn än vad jag har, så hon har aldrig haft svårigheter att få barnvakt. Med åldern har (särskilt) mamma blivit krassligare, så nu är mina barn lite för "jobbiga" att ta hand om. "Syrrans barn är ju större, så det går bra att de är hos sin mormor och morfar. De kräver inte lika tillsyn."
Jag köper resonemanget, och har en självklar förståelse för att mina föräldrar inte är purunga och att de inte orkar hur mycket som helst. Det jag inte köper är hur min mor hela tiden försäkrar mig om att de aldrig någonsin skulle göra skillnad på barnen!
Jag är övertygad om att hon älskar dem alla lika högt, men skillnad, det gör hon med besked!
Samtidigt så är syrrans yngsta barn bara ett år äldre än min äldsta. Så så jäsingens mycket skiljer det faktiskt inte.
Det störde nog min far enormt att jag valde att bosätta mig 1,5 mil utanför stan, för om jag säger att han varit på besök hemma hos mig fyra gånger det senaste året, ja, då tar jag i. Min mor är inte här särskilt ofta hon heller, kanske högst ett par gånger mer om året än min far. Kruxet är att jag VET att inte enbart har med avståndet att göra, för innan jag flyttade hit ut så bodde jag 3 minuters bilväg från mina föräldrar. Då kanske de kom och hälsade på en gång i månaden.
Jag och sambon har inte haft en barnfri helg sedan i oktober förra året, då barnens farmor och farfar kom hit och var barnvakt under en natt mellan lördag-söndag.
Syrran och hennes make lämnade sina barn hos min mor och far så sent som för ett par veckor sedan och åkte på en romantisk veckoresa till London. Jag missunnar dem inte den tiden tillsammans, inte alls. Det är mer som att jag vill gnälla som ett litet barn "Men jag vill också!!!"...
Farmor och farfar har inte fysiken för att klara av barnen en vecka, morfar verkar inte ha tålamodet för det om inte mormor är med, och mormor har det jobbigt med sin astma, diabetes, och sin kärlkramp. (Jo, hon är sjuklig.)
Näe, nu kom jag ifrån ämnet till viss del. Syrran och mamma har ett starkare band än vad jag har med någon av dem, och sedan två år tillbaka så bor de t.o.m. på vinkavstånd från varandra. De har någonting tillsammans som jag förmodligen aldrig kan förstå, och som jag till viss del är lite avundsjuk på och som jag också vill ha. Jag har försökt att skapa samma/liknande band, men det kommer sig inte naturligt och jag vet inte varför.
Samtidigt som jag inte vill mer än att umgås med syrran och mamma, så blir jag så in i bängen trött på hur - i synnerhet mamma - slänger ur sig hur trevligt hon och syrran hade det i samma sekund som jag håller på att berätta något. Och så rinner smärtan och bitterheten genom mina blodkärl.
Det här är inte första gången jag blir avbruten, och jag försöker se tillbaka på om jag kan ha blivit misstolkad? Kanske hon tycker jag raljerar om hur trevligt jag har det med svärisarna att hon slår bakut och säger hur trevligt hon hade det med syrran?
Men jag kommer alltid fram till att jag inte kan ha gjort något "fel", inte vad jag kan se iaf.
Detta har periodvis varit känslomässigt jobbigt över en tidsperiod på säkert 15 år, och jag har vid flera tillfällen tagit upp detta med mamma. Hon har då blivit oerhört förnärmad, slagit ifrån sig allt och blivit som ett tjurigt litet barn! Det har alltid slutat med att jag vikt ifrån, för jag orkar helt enkelt inte "löpa linan" ut, då jag är rädd för att spoliera vår relation helt. Vilket i sin tur blir att hela vår relation blir på hennes villkor.
Syrran och jag kan ha hur trevligt som helst ihop, för att i nästa sekund se hur rackarns olika vi är varandra som personer. Vi funkar ganska bra ihop, men jag kan knappast tala med henne om vad jag tycker om situationen. Jag har försökt, men hon förstår mig inte alls och ser inget problem alls. (Klart att hon inte gör, hon har ju jättebra kontakt med mamma och har fri tillgång till barnvakt! D.v.s. allt som jag inte har.)
Dessutom har jag börjat ledsna på att ständigt vara den som söker kontakt. Om jag inte skulle ringa henne skulle vi förmodligen tappa all kontakt. Den elaka sidan i mig tycker att det skulle vara en god idé för att se hur länge det dröjer innan hon ringer. My guess: september, för att bjuda in till hennes sons födelsedag.
Jag har haft ett oerhört stöd i min sambo, som ser detta ur ett mer "nyktert" perspektiv än jag själv gör och har mer distans till problemet. Även han ser vad som händer och sker, och han säger åt mig att jag inte ska ta åt mig som jag gör. "Låt det vara, låt dem inte påverka dig så här" säger han, med tillägget "strunta i dem, och lev ditt eget liv".
Han har rätt, det vet jag. Och jag kan inte ta ansvar för mina föräldrar, min syster, eller någon annan än mig själv för den delen.
Samtidigt som jag faktiskt blir sårad över hur min mor förhåller sig till mig och mitt liv så vill jag helt ärligt kunna strunta i det! Och faktiskt leva mitt eget liv!
Usch, jag vet faktiskt inte om jag ska behålla det här inlägget i bloggen. Det är lite för självutlämnande och lite för gnälligt... Samtidigt ska det ju vara terapeutiskt att "skriva av sig". Men jag vet inte det jag. För att använda ett modernt uttryck, så låter jag mer som en "bitterfitta".
lördag 28 juni 2008
Öronsemester?
Svärföräldrarna tog bilen från nollåtta-landet imorse och landade hos oss kring 11-snåret. Jag är inte långt ifrån sanningen när jag säger att vi spenderade hela deras besökstid med att äääääätaaaaa. De åkte härifrån kl 21, så gissa om jag är proppmätt!?!
Barnen visade upp en "jag är uppfostrad av vargar"-sida hela dagen, och jag vet inte vad som flög i dem.
Bråk, skrik (jösses vilka toner de kan ta!) och fajtandes hela tiden. Grabben verkar ha kommit in i någon slags trotsålder och vill INTE göra alls som han blir tillsagd. Jäntan är inte den som viker från en fight hon heller, så gissa om det slår gnistor när de ryker ihop. Mina öron behöver semester!!!
Jag tillhör de lyckligt lottade som verkligen gillar mina svärföräldrar, och det var supertrevligt att de kom på besök. Men, som sagt, med alldeles för mycket gott att äta.
Barnen visade upp en "jag är uppfostrad av vargar"-sida hela dagen, och jag vet inte vad som flög i dem.
Bråk, skrik (jösses vilka toner de kan ta!) och fajtandes hela tiden. Grabben verkar ha kommit in i någon slags trotsålder och vill INTE göra alls som han blir tillsagd. Jäntan är inte den som viker från en fight hon heller, så gissa om det slår gnistor när de ryker ihop. Mina öron behöver semester!!!
Jag tillhör de lyckligt lottade som verkligen gillar mina svärföräldrar, och det var supertrevligt att de kom på besök. Men, som sagt, med alldeles för mycket gott att äta.
fredag 27 juni 2008
Randiga finnar?
Konversation med barnen vid middagen:
Sonen, 3 år: Sam har fyllt år (en pojke på hans dagis).
Dottern, 6år: Va, har Sami fyllt år?
Sonen: Näe, inte Sami. SAM! Sam, som är brun. (Mitt förtydligande: det finns två Sam på sonens förskola, varav den ene är invandrarbarn och har mörkare hy.)
Jag: vet ni, på mitt jobb finns en kille som heter Sami.
Båda: Nähä?!
Dottern: har han brun eller vit hy?
Jag, lite för snabbt: han är från Finland!
(Supertydligt för småbarn, eller hur? Och inte finns det mörkhyade i Finland heller, näe då!;))
Dottern: Va? Är han randig då???
Hmmmm.... Vad fick hon det ifrån??
Sonen, 3 år: Sam har fyllt år (en pojke på hans dagis).
Dottern, 6år: Va, har Sami fyllt år?
Sonen: Näe, inte Sami. SAM! Sam, som är brun. (Mitt förtydligande: det finns två Sam på sonens förskola, varav den ene är invandrarbarn och har mörkare hy.)
Jag: vet ni, på mitt jobb finns en kille som heter Sami.
Båda: Nähä?!
Dottern: har han brun eller vit hy?
Jag, lite för snabbt: han är från Finland!
(Supertydligt för småbarn, eller hur? Och inte finns det mörkhyade i Finland heller, näe då!;))
Dottern: Va? Är han randig då???
Hmmmm.... Vad fick hon det ifrån??
onsdag 25 juni 2008
Tandfén kommer på besök
Idag tappade min dotter en tand. Så nu har hon sitt livs första glugg!
Sötare glugg har aldrig skådats, tro mig:)
Så i natt kommer tandfén på premiärvisit.
Tur att hon valde den 25:e att tappa en tand! *skratt*
Sötare glugg har aldrig skådats, tro mig:)
Så i natt kommer tandfén på premiärvisit.
Tur att hon valde den 25:e att tappa en tand! *skratt*
tisdag 24 juni 2008
Att ha bil är dyyyyrt
Lämnade in bilen på årlig service samt ett byte av en display, och även om jag var förberedd på dyra slantar så känns det så onödigt att jag tillåter en bil att kosta mer i service än vad jag lägger på kläder åt mig själv per år.
För att späda på min sura känsla så är det klart att det känns lite extra hårt såhär dagen före löning :(
Att ha bil är något så in i bängen dyrt! Och nödvändigt. Samt ger mig frihet. Så jag sväljer förtreten och betalar, och säger t.o.m. "tack" innan jag går från bilverkstaden. Imorgon är det löning.
För att späda på min sura känsla så är det klart att det känns lite extra hårt såhär dagen före löning :(
Att ha bil är något så in i bängen dyrt! Och nödvändigt. Samt ger mig frihet. Så jag sväljer förtreten och betalar, och säger t.o.m. "tack" innan jag går från bilverkstaden. Imorgon är det löning.
söndag 22 juni 2008
Bollen är rund
Båda barnen är förtjusta i att "kicka boll", och har haft jätteroligt åt att radion har spelat så många fotbollslåtar. Utöver byn ekar barnens stämmor "INGEN KICKAR FOTBOLL SOM HAN; ZLATAN, JAAA ZLAAAATAAAN!!"
Sonen har vid dryga fyra års ålder bättre bollsinne än jag själv har vid 37... Vilket helt ärligt säger mer om mitt bollsinne än hans;)
Dottern och jag är ungefär lika duktiga. Hon är sex år.
Jag har aldrig någonsin förstått tjusningen med att spela boll och har i alla skolår varit den som valts sist i gympans laguttagning, oavsett vilken bollsport som skulle spelas. Detta har -såklart- lett till att jag avskytt bollsporter ännu mer, och min avsky för att delta i skolidrotten var väl inte helt sund. Den inställningen vill jag inte att mina barn ska få, så kräver det att jag kickar boll så gör jag det! Då koncentrerar jag mig på kvalitetstiden jag får med barnen, inte så mycket själva idrottandet som ju ännu är en lek.
Men att titta på ishockey, eller fotboll på tv kan vara riktigt underhållande!
Nu har ju Sverige spelat sin sista match (i onsdags torskade vi mot Ryssland, som vann välförtjänt) men det finns ju andra lag att heja fram. Och Ryssarna har imponerat på mig: ett ungt lag med så in i bängen mycket spring i benen!
Barnen har inte hunnit se någon fotboll pga att matcherna går såpass sent på kvällen. Detta har dock inte hindrat dem från att kicka boll hela helgen, och även jag har tåfjuttat lite! "Men Mamma... du är ju så dålig på fotboll!" Haha! Men roligt har vi!
lördag 21 juni 2008
Älskade svenska midsommar!
Jag har hunnit med 37 midsomrar i mitt liv, och (självklart) beroende på vilken ålder jag befunnit mig i har de firats på lite olika sätt.
Som liten: traktorfärd i föräldrahemsbyn för att plocka blommor till midsommarstången, och när firandet startat sång i barnkören. Chokladhjul, fiskedamm och dans runt stången för barnen, för de vuxna fanns styrdans och "vuxendricka".
Som tonåring (ca 15 år och uppåt): själva midsommaren firades inte alls på traditionellt vis, utan det var paaaarty för fulla muggar!
Som förälder: först lite dans runt en midsommarstång med barnen, sedan en lugn middag med vänner och en klunk vin.
Igår var det alltså dags för min trettiosjunde midsommar. Den firades på följande sätt:
*karl och barn, samt tre mycket goda vänner
*kubbspel (mot min vilja kan tilläggas, med förlust som resultat)
*förrätt, sillunch (kl 17!), grillat, efterrätt, kaffe och avec, öl, vin, likör, snaps och drink
*svensk sommarmusik
All förtäring och kompissnack skedde på våra nya fina utemöbler på vår nyarustade fina inglasade altan. Kubbspel på vår nyklippta gräsmatta. Barnen skötte sig exemplariskt. Vännerna var på toppenhumör. Maten toppengod. Gårdagen var den bästa dagen på länge!!!
Men så hade vi superplanerat också, jag och sambon. Vi har förberett maten i 12 timmar och städat "järnet" i huset, men allt utan att stressa. På menyn stod följande rätter:
*Hot chili cheese balls
*Baconlindad Haloumiost med Chili Explosion
*Inlagd sill, skärgårdssill, vitlökssill och färskpotatis
*Grillat kött (här körde vi knytis, så besöket fick ta med sig valfritt att grilla)
*Färskpotatis som legat ett dygn i en marinad av olika lökar, fetaost, dragonmarinerad getost, babyspenat, sockerärtor, senap, rapsolja, olivolja och lite annat smått och gott. (MUMSIGT!)
*Hemmagjord marängtårta med citronkräm, vispgrädde, jordgubbar och riven choklad
*Kaffe och chilichoklad
Lite "Tema Chili" med andra ord. Gott-gotti-gott-gott!!!
Vi åt, drack vin, öl, snaps, pratade, skrattade och hade supertrevligt! En toppenmidsommar. När kvällen avslutats (förhållandevis tidigt ändå), ca 01.00 så kände jag hur viktigt det är med goda vänner. Och hur trevligt det är med midsommar.
måndag 16 juni 2008
Målning och sårade känslor
Så gick jag till attack mot brädorna på altanen i söndags. Grundmålat och klart, var det bara för mig att ta målarpensel och målarfärg och "do my magic". Det blev rätt bra om jag får säga det själv! (Ingen blygsamhet här inte!!)
När jag ändå var på attackfronten fick maskrosorna sig en omgång också, efter avslutat målarverk. Jorden var så fuktig och uppluckrad att det gick som en dans att dra upp maskrosorna med rötterna. Ibland önskar jag bara att dygnet hade fler timmar, för innan jag visste ordet av så var det dags för middag.
I lördags var jag med om en hjärtskärande sak: jag och dottern satte oss i bilen för att åka till möbelfirman, och på vägen dit passerade vi ett hus där en av hennes klasskamrater (som hon umgås lite med på fritiden) bor. Där var fullt barnkalas och dottern ser hur T har dragkamp med andra finklädda tjejer som går i klassen. Ballonger, föräldrar och uppdukat fikabord gjorde det uppenbart att T hade födelsedagskalas. Dottern utbrister :MEN!!! T har kalas!! Och jag är inte bjuden...."
Mitt hjärta sjönk, för jag förstod ju detsamma. Jag försökte så gott jag kunde "Men du, vi hade ju ändå inte kunnat gå, för vi ska ju åka till Möbelfirman och köpa möbler, dessutom är det ju lördag så vi måste ju köpa massor av lördagsgodis!"
"-Jo, men...."¨
"-Vilket är ditt favoritgodis? Jag ska köpa en extra stor påse för att du är så duktig och hjälper mig med möblerna, ok?"
BLÄÄÄ för att uppleva sådant här! Jag kommer ju ihåg själv hur det var, hur sårande det kunde vara när klasskamraterna gick på varandras kalas när jag inte var bjuden.
T är ett år äldre än dottern, men de går i samma klass. Kanske det var endast flickorna som fyller 7 i år som var bjudna? Ja, inte vet jag. Däremot vet jag att dottern blev sårad och ledsen. Och att mitt hjärta blöder.
När jag ändå var på attackfronten fick maskrosorna sig en omgång också, efter avslutat målarverk. Jorden var så fuktig och uppluckrad att det gick som en dans att dra upp maskrosorna med rötterna. Ibland önskar jag bara att dygnet hade fler timmar, för innan jag visste ordet av så var det dags för middag.
I lördags var jag med om en hjärtskärande sak: jag och dottern satte oss i bilen för att åka till möbelfirman, och på vägen dit passerade vi ett hus där en av hennes klasskamrater (som hon umgås lite med på fritiden) bor. Där var fullt barnkalas och dottern ser hur T har dragkamp med andra finklädda tjejer som går i klassen. Ballonger, föräldrar och uppdukat fikabord gjorde det uppenbart att T hade födelsedagskalas. Dottern utbrister :MEN!!! T har kalas!! Och jag är inte bjuden...."
Mitt hjärta sjönk, för jag förstod ju detsamma. Jag försökte så gott jag kunde "Men du, vi hade ju ändå inte kunnat gå, för vi ska ju åka till Möbelfirman och köpa möbler, dessutom är det ju lördag så vi måste ju köpa massor av lördagsgodis!"
"-Jo, men...."¨
"-Vilket är ditt favoritgodis? Jag ska köpa en extra stor påse för att du är så duktig och hjälper mig med möblerna, ok?"
BLÄÄÄ för att uppleva sådant här! Jag kommer ju ihåg själv hur det var, hur sårande det kunde vara när klasskamraterna gick på varandras kalas när jag inte var bjuden.
T är ett år äldre än dottern, men de går i samma klass. Kanske det var endast flickorna som fyller 7 i år som var bjudna? Ja, inte vet jag. Däremot vet jag att dottern blev sårad och ledsen. Och att mitt hjärta blöder.
lördag 14 juni 2008
Shopping spree
Har gjort av med en smärre förmögenhet idag. Men det är en investering i hemmets trevnad så det står härligan till!
Vad jag gjort? Jo, jag har köpt utemöbler till vår nyrustade altan! Det enda som grämer mig är att jag skulle säkerligen fått det 50% billigare om jag väntat till efter midsommar. Men, men... Ibland får man ge sig, och nu till midsommar ska vi ha gäster, och då vill jag ha det fiiiint!
Lämnade handpenning för köpet, så sambon får hämta resten med firmabussen imorgon. "Petala" resterande får jag göra, men det kommer att bli så fint så det får vara värt varenda litet korvöre:)
Köpte lite annat smått och gott också; vad sägs om en pruttkudde till sonen, spelkulor till dottern, nya ljuslyktor (också till altanen) samt en ny bordsduk till köket. I ärlighetens namn hann det bli två brickor, en dödskalleklädhängare, och ett deciliter/matskedsmåttsset också... Det är så lätt att det drar iväg när man hittar en massa "skräp". Men nöjd, det är jag!
fredag 13 juni 2008
Byggnadsvård
Vad gör man på en smått kylslagen lätt blåsig ledig dag? Jo, går ut på promenad med barnen. De tycker om att promenera i omgiviningarna och jag formligen älskar att bo 2i denna lilla by! Det finns så många fina "vrår" som jag tycker om att hitta inspiration från. Dessutom ser ju barnen med barns ögon på omgivingen, och själv ser jag fönsterspröjs och utställda krukor, formationer av blomsterarrangemang och kan förlora mig i en veranda i gammeldags stil samtidigt som något av barnen ropar: "Titta, en groda!"
Ett mycket trevligt ställe att hämta inspiration från är
www.gysinge.nu
Där finns något som heter "Centrum för byggnadsvård", och på deras hemsida finns en webbutik där jag kan spendera timmar för att beundra kammarlås med reglar och andra saker. Det finns något som skriker "gediget" över hela konceptet, och jag rekommenderar alla hemredningsintresserade att kika in där!
Ett mycket trevligt ställe att hämta inspiration från är
www.gysinge.nu
Där finns något som heter "Centrum för byggnadsvård", och på deras hemsida finns en webbutik där jag kan spendera timmar för att beundra kammarlås med reglar och andra saker. Det finns något som skriker "gediget" över hela konceptet, och jag rekommenderar alla hemredningsintresserade att kika in där!
Härliga lediga fredag!
Under sommaren kommer jag att ha helt lediga fredagar. Det känns så enormt lyxigt!
Hela familjen var vakna i vanlig tid och åt frukost tillsammans. Den största skillnaden mellan ledig dag och arbetsdag märks direkt efter frukosten, då sambon gör sig iordning medans jag och barnen går runt och "såsar" i morgonrockar och tittar på morgon-tv. Lovely!
Vad göra idag då? Fönstren har belamrats med så rackarns mycket pollen igen (det var ju inte så länge sedan jag tvättade dem!) så jag tror jag måste ta en omgång där... Men först ska vi mysa järnet!
Hela familjen var vakna i vanlig tid och åt frukost tillsammans. Den största skillnaden mellan ledig dag och arbetsdag märks direkt efter frukosten, då sambon gör sig iordning medans jag och barnen går runt och "såsar" i morgonrockar och tittar på morgon-tv. Lovely!
Vad göra idag då? Fönstren har belamrats med så rackarns mycket pollen igen (det var ju inte så länge sedan jag tvättade dem!) så jag tror jag måste ta en omgång där... Men först ska vi mysa järnet!
tisdag 10 juni 2008
Efterlängtat (?) regn
Sitter på jobbet just nu, och ser hur kolsvarta moln drar in från kusten och det börjar regna. Jag som tittat på väderprognoser både på tv och i tidningar. Det skulle inte komma något regn idag. Jag har sandaler som inte bör bli blöta och jag har ingen jacka med mig. På plussidan kan sägas att barnen som skall hämtas från dagis har väl förhoppningsvis både stövlar och regnställ på plats, och tack och lov har jag under lunchen hunnit köpa på mig ett paraply. Ett plus är också att bilen kommer att spolas ren från pollen, och att de brandmän som släcker bränder runt om i länet uppskattar regnet.
Den klibbiga värmen ute kanske blir mer "frisk" och gräsmattorna grönare. Det är faktiskt skönt att det regnar!
Hoppas dock på sol imorgon, för då är det skolavslutning. Dotterns första! *leeeer*
Den klibbiga värmen ute kanske blir mer "frisk" och gräsmattorna grönare. Det är faktiskt skönt att det regnar!
Hoppas dock på sol imorgon, för då är det skolavslutning. Dotterns första! *leeeer*
söndag 8 juni 2008
Hägrande skolavslutning och speed shopping
Tog bilen imorse (kan man säga "imorse" om kl 10.30? Jo, en söndag kan man nog det:)) och åkte till ett stort köpcentrum i utkanten av staden för att hitta en klänning till dotterns första officiella skolavslutning.
För det första: jag avskyr verkligen att trängas i affärer. Jag är fullkomligt okvinnlig vad gäller detta faktum och bojkottar allt vad mellandagsrea och utförsäljning heter.
För det andra: det är över 30 grader varmt nu, och jag fick dra slutsatsen att antingen har tokmycket folk tröttnat på stranden, eller så är andra också ute i sen tid för att hitta skolavslutningskläder, för det var tråååångt. Suck.
Sist men inte minst: det är viktigt för dottern att vara fin på skolavslutningen, så vad göra? Jo, det var bara att trängas i folkmassan som alla tänkt precis som undertecknad: att ge sig iväg till affärerna direkt vid öppningsdags. Återigen: suck.
Hittade iaf en fin vit klänning och jag köpte en fin vit sommarkofta som passar bra till, i det fall att det skulle regna. (Även om regn just i skrivande stund känns oerhört avlägset.
Ljust ljust rosa klackskor med rosett är redan inhandlade (från internet! Skopunkten, med leverans till närmaste postutlämningsställe. Perfekt!!) så nu borde vi egentligen bara ha klippt toppar och lugg på lilldonnan också så hade det varit fullbordat, men när jag rinde runt så fanns inga lediga tider innan skolavslutning. Får försöka vara ute i bättre tid nästa år, och får ta till locktången i år istället.
Konstigt det där, jag var hemma igen strax efter tolvslaget så jag har verkligen gjort vad jag kallar för speed shopping. Lovely!
För det första: jag avskyr verkligen att trängas i affärer. Jag är fullkomligt okvinnlig vad gäller detta faktum och bojkottar allt vad mellandagsrea och utförsäljning heter.
För det andra: det är över 30 grader varmt nu, och jag fick dra slutsatsen att antingen har tokmycket folk tröttnat på stranden, eller så är andra också ute i sen tid för att hitta skolavslutningskläder, för det var tråååångt. Suck.
Sist men inte minst: det är viktigt för dottern att vara fin på skolavslutningen, så vad göra? Jo, det var bara att trängas i folkmassan som alla tänkt precis som undertecknad: att ge sig iväg till affärerna direkt vid öppningsdags. Återigen: suck.
Hittade iaf en fin vit klänning och jag köpte en fin vit sommarkofta som passar bra till, i det fall att det skulle regna. (Även om regn just i skrivande stund känns oerhört avlägset.
Ljust ljust rosa klackskor med rosett är redan inhandlade (från internet! Skopunkten, med leverans till närmaste postutlämningsställe. Perfekt!!) så nu borde vi egentligen bara ha klippt toppar och lugg på lilldonnan också så hade det varit fullbordat, men när jag rinde runt så fanns inga lediga tider innan skolavslutning. Får försöka vara ute i bättre tid nästa år, och får ta till locktången i år istället.
Konstigt det där, jag var hemma igen strax efter tolvslaget så jag har verkligen gjort vad jag kallar för speed shopping. Lovely!
lördag 7 juni 2008
Byafest och supertrevligt
En gång per år har "min lilla by" en stor byafest, där folk går man ur huse för att träffas, se på folkdans, köpa korv och fika, ha lotteri, auktion, se på uppvisningar, hästridning m.m. Eftersom vi är relativt nyinflyttade i byn (har bott här i ett år och tre månader) så har vi endast hunnit med en fest förra året, och var därför lite mer förberedda detta år.
Och med förberedd menar jag att nu vet att det är torrdass som gäller, att man bör ha med sig en picknickfilt att kunna sitta på, att man bör -vid vackert väder- smörja in sig rejält med solskyddskräm (faktor 25 för min del;)) samt ha en hel del kontanter med sig. Vi hade inget av detta föregående år, vilket gjorde detta års fest till en mycket behagligare tillställning.
Vi kunde lugnt se på hur barnen hoppade i hoppborgen och red på hästar, vi fikade på picknickfilten, hade kontanter så det räckte, MEN... tro inte att ens solskyddfaktor 25 hjälpte särskilt mycket. Det SVIIIIDER på mina armar och jag gnäller mer än barnen. Som för övrigt verkar ha klarat detta mycket bättre än undertecknad, konstigt nog. Eller är det kanske så att solen bränner hårdare på gammalt läder? *fniss* Jo det måste stämma, för sambon är äldst i denna familj och han brände sig värst. Men så tror jag kanske inte att han smorde in sig särskilt väl heller...
Efter en supertrevlig dag kom min supertrevliga lillasyster med hennes lika supertrevliga familj över med en whiskey åt min karl i superförsenad födelsedagspresent. "Supergott" sade sambon. Den sköljdes ned med supergod pizza. Så för att summera dagen: super!!
Och med förberedd menar jag att nu vet att det är torrdass som gäller, att man bör ha med sig en picknickfilt att kunna sitta på, att man bör -vid vackert väder- smörja in sig rejält med solskyddskräm (faktor 25 för min del;)) samt ha en hel del kontanter med sig. Vi hade inget av detta föregående år, vilket gjorde detta års fest till en mycket behagligare tillställning.
Vi kunde lugnt se på hur barnen hoppade i hoppborgen och red på hästar, vi fikade på picknickfilten, hade kontanter så det räckte, MEN... tro inte att ens solskyddfaktor 25 hjälpte särskilt mycket. Det SVIIIIDER på mina armar och jag gnäller mer än barnen. Som för övrigt verkar ha klarat detta mycket bättre än undertecknad, konstigt nog. Eller är det kanske så att solen bränner hårdare på gammalt läder? *fniss* Jo det måste stämma, för sambon är äldst i denna familj och han brände sig värst. Men så tror jag kanske inte att han smorde in sig särskilt väl heller...
Efter en supertrevlig dag kom min supertrevliga lillasyster med hennes lika supertrevliga familj över med en whiskey åt min karl i superförsenad födelsedagspresent. "Supergott" sade sambon. Den sköljdes ned med supergod pizza. Så för att summera dagen: super!!
fredag 6 juni 2008
Mumfins och Hampe
Just ja, jag vill bara dela med mig av vad mina go'fisar här hemma säger.
Sonen (snart fyra år) blev superglad när han kom hem i går och såg att jag bakat muffins. Hela han strålade lycka samtidigt som han ropade över hela bygden: "MUUUUUMMMMFIIIINNNNSSS!"
Mumfins? Vilket bra ord!
Dottern (sex år) satt vid frukostbordet och deklarerade att hon är kär.
I Hampe (Hampus).
Hampe? Jag kan ju inte ha en blivande svärson som heter Hampe?
*Hamper (det engelska ordet för tvättkorg)
*Humpty dumpty on the wall (får jag kalla honom "ägget" tror ni?)
Jo jag VET att det är för tidigt att börja tänka på eventuella svärsöner, men jösses vad detta triggat igång ett känsloregister hos mig.
Min dotter, 6 år, är KÄR!
Fäderneslandet
Du gamla du fria... Ja, idag är det Sveriges Nationaldag, eller "Svenska flaggans dag" som det numera kallas i svenska skolsalar.
Dottern vill absolut att vi ska hissa flaggan, så det har varit en kamp att få henne att inse att alla hushåll inte har en flaggstång:)
De flesta svenskar kommer förmodligen att se detta som en härligt ledig dag (solen skiner obarmhärtigt ute, och redan innan klockan var sju så hade vi över 20 grader varmt...). Sedan hör man viskas i vrårna om att vi svennar är dåliga på att fira vår nationaldag. JAMEN ut och fira då!! Det anordnas faktiskt event runtom i vårt avlånga land, så ut och ge norrmännen en chock om hur nationaldagar ska firas!
Själv ska jag tvätta fönster, klippa gräsmattan (näe, gräsklippningen överlåter jag åt sambon)och leka med barnen.
"Din sol din himmel dina ängder gröööööna". Grattis Sverige!
måndag 2 juni 2008
Lag 2002:293
"
Denna lag har jag idag lagt fram för min chef som hävdar att deltidsarbetande får bita i det sura äpplet vad gäller sommartid/vintertid... På min arb.plats har vi följande upplägg,
Vintertid: 40h/v
Sommartid: 35h/v
Detta gäller tydligen -enligt chefen- endast heltidsarbetande personal, inte deltidare.
Konsevkensanalys:
Jag fortsätter att vara anställd 75% och arbetar 30h/v.
Samtidigt som de heltidsarbetande som får gå ner från 40/v till 35/v utan löneavdrag.
Jag skulle alltså arbeta fem timmar mindre i månaden än övriga anställda, och ha 25 % mindre i lön. Rimligt? Don't think so Mister!!
Så jag har faktiskt haft användning av min månatliga insättning till fackföreningen för att få hjälp med detta resonemang. Min arbetstid ska vara förenlig med beräkningsprincipen för heltidsanställd personal. That's it.
Summa summarum:
chefen = sur
jag = nöjd
Lag (2002:293) om förbud mot diskriminering av deltidsarbetande arbetstagare och arbetstagare med tidsbegränsad anställning"
Lagens ändamål
1 § Denna lag har till ändamål att motverka diskriminering av deltidsarbetande arbetstagare och arbetstagare med tidsbegränsad anställning när det gäller löne- och andra anställningsvillkor.
Definition
2 § Med deltidsarbetande arbetstagare avses en arbetstagare vars normala arbetstid under en vecka eller en annan period kortare än ett år understiger arbetstiden för en jämförbar arbetstagare som enligt avtal eller lag anses arbeta heltid.
Förbud mot diskriminering
Direkt diskriminering
3 § En arbetsgivare får inte missgynna en deltidsarbetande arbetstagare eller en arbetstagare med tidsbegränsad anställning genom att tillämpa mindre förmånliga löne- eller andra anställningsvillkor än arbetsgivaren tilllämpar eller skulle ha tillämpat för arbetstagare i en likartad situation som arbetar heltid respektive har en tillsvidareanställning, om inte arbetsgivaren visar att missgynnandet saknar samband med den missgynnades deltidsarbete eller tidsbegränsade anställning.
Förbudet gäller inte om tillämpningen av villkoren är berättigad av sakliga skäl.
Indirekt diskriminering
4 § En arbetsgivare får inte missgynna en deltidsarbetande arbetstagare eller en arbetstagare med tidsbegränsad anställning genom att tillämpa löne- eller andra anställningsvillkor som framstår som neutrala men som i praktiken särskilt missgynnar deltidsarbetande eller arbetstagare med tidsbegränsad anställning. Detta gäller dock inte om tillämpningen av villkoren kan motiveras av ett berättigat mål och medlen är lämpliga och nödvändiga för att uppnå målet.
Denna lag har jag idag lagt fram för min chef som hävdar att deltidsarbetande får bita i det sura äpplet vad gäller sommartid/vintertid... På min arb.plats har vi följande upplägg,
Vintertid: 40h/v
Sommartid: 35h/v
Detta gäller tydligen -enligt chefen- endast heltidsarbetande personal, inte deltidare.
Konsevkensanalys:
Jag fortsätter att vara anställd 75% och arbetar 30h/v.
Samtidigt som de heltidsarbetande som får gå ner från 40/v till 35/v utan löneavdrag.
Jag skulle alltså arbeta fem timmar mindre i månaden än övriga anställda, och ha 25 % mindre i lön. Rimligt? Don't think so Mister!!
Så jag har faktiskt haft användning av min månatliga insättning till fackföreningen för att få hjälp med detta resonemang. Min arbetstid ska vara förenlig med beräkningsprincipen för heltidsanställd personal. That's it.
Summa summarum:
chefen = sur
jag = nöjd
söndag 1 juni 2008
En deklaration: sommaren har kommit!
Jag vet inte vad SMHI säger, men jag vågar påstå att vi haft 30grader här idag.
30grader är VARMT!
Dagens bästa: att middagen (grillat, förstås) blev gudomligt god
Dagens sämsta: att sonens mage fortfarande krånglar
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)