Båda barnen är förtjusta i att "kicka boll", och har haft jätteroligt åt att radion har spelat så många fotbollslåtar. Utöver byn ekar barnens stämmor "INGEN KICKAR FOTBOLL SOM HAN; ZLATAN, JAAA ZLAAAATAAAN!!"
Sonen har vid dryga fyra års ålder bättre bollsinne än jag själv har vid 37... Vilket helt ärligt säger mer om mitt bollsinne än hans;)
Dottern och jag är ungefär lika duktiga. Hon är sex år.
Jag har aldrig någonsin förstått tjusningen med att spela boll och har i alla skolår varit den som valts sist i gympans laguttagning, oavsett vilken bollsport som skulle spelas. Detta har -såklart- lett till att jag avskytt bollsporter ännu mer, och min avsky för att delta i skolidrotten var väl inte helt sund. Den inställningen vill jag inte att mina barn ska få, så kräver det att jag kickar boll så gör jag det! Då koncentrerar jag mig på kvalitetstiden jag får med barnen, inte så mycket själva idrottandet som ju ännu är en lek.
Men att titta på ishockey, eller fotboll på tv kan vara riktigt underhållande!
Nu har ju Sverige spelat sin sista match (i onsdags torskade vi mot Ryssland, som vann välförtjänt) men det finns ju andra lag att heja fram. Och Ryssarna har imponerat på mig: ett ungt lag med så in i bängen mycket spring i benen!
Barnen har inte hunnit se någon fotboll pga att matcherna går såpass sent på kvällen. Detta har dock inte hindrat dem från att kicka boll hela helgen, och även jag har tåfjuttat lite! "Men Mamma... du är ju så dålig på fotboll!" Haha! Men roligt har vi!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar