Idag fyller min farfar 93 år. Han har hälsan mer än vad mina föräldrar har, och det enda egentliga problem han lider av är att han börjat höra dåligt på senare år. Vilket har resulterat i en hörapparat. Så nu hör han bra. (Problem solved.)
Det andra negativa med att bli gammal, säger han, är att han blir ensam. Farmor dog för en herrans massa år sedan och nu har övrig släkt och vänner "trillat av pinn" en efter en. Nu är det snart bara farfar kvar. (Not so easy to solve.)
Tidigare har jag aldrig reflekterat över sådant, men det måste ju kännas fruktansvärt!
Hur som haver, han fyllde år idag, och firades med sedvanligt kaffe och presentöppning. Han fick bensincheckar (låter inte så upphetsande, men han vill inte ha något annat) och inramade foton på barnen. Det blev verkligen uppskattat.
Jag hoppas att jag får vara hälften så frisk som farfar när jag blir gammal. Jag älskar min farfar och har så alltid gjort. Min stål-farfar... Grattis på 93-årsdagen!!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar