En altan - modell större - ska födas fram. BB är på framsidan av vårt hus och barnmorskan är välan jag då. Näe, kalla mig doula istället! För jag är en teoretiker av stora mått, och är själv ganska dålig på praktiska saker. (Konsultyrket är perfa för mig!)
P.g.a. det intensiva byggande som sker (om jag kallat mig själv för doula, vår tomt för BB så borde jag kanske kalla sambon för läkare då!) så har vissa komplikationer och följdproblem uppstått.
Komplikationen bestod i att grävaren smashade sönder avloppsröret två meter ner i marken, Detta resulterade i att vi inte kunde använda något som hade med vatten i huset att göra i en (iofs kort, men ack så nödig) period.
Följdproblemen har blivit att bygget tagit längre tid än vad vi först trodde. Regnet har tilltagit och hela uppfarten är en enda stor lerpöl. Högklackat och finkläder till jobbet är uteslutet. Jag kommer att behöva dansa in på kontoret i gummistövlar (modell knähög) och galonisar.
För att inte tala om hur fin bilen blir invändigt! Skinnklädsel är ett måste i nästa bil. Det går iaf att torka rent....
Jag är mentalt i ett läge likvärdigt med en fyrtiofyraveckors graviditiet (överburen m.a.o.), skrikandes efter en epidural. Sambon jobbar så gott han kan, och trots att han kämpar hårt så vill jag bara ta in en hantverkare för att få färdigt jobbet. Akut kejsarsnitt, tack.
Några frivilliga?
1 kommentar:
OJ det låter inget bra alls det där! Hppas att du får en mysig altan ändå.
Och föressten: vad kul att du börjat blogga igen!!!! Jag hade nästan givit upp hoppet! :D
KRAM
Maria
Skicka en kommentar