Pestgrannar?

I somras flyttade det in nya grannar i området.
Grannar med en dotter på sex år.

"Perfekt!" tänkte jag som har en femåring och en sjuåring.

Men där fick jag så jag teg, för grannungen är en plåga... Jag vet att man inte får säga så om barn, men hon är verkligen en skitunge.

När jag säger åt henne att det är dags att gå hem till sig så får jag ett bestämt "näääe!" till svar.
Vaddå "nej??"

Hon bossar ordentligt när barnen försöker leka tillsammans.
Hon har spottat barnens kompisar i ansiktet. Skulle hon spotta mina barn i ansiktet är det slutlekt. För jämnan och på allvar!
Hon har rivit sonen så att han just nu har en ca fem centimeter lång sårskorpa på kinden, under ögat. Sonen kan han också, men att rivas är inte okej i min bok.
Hon kallar dottern för ungjävel. Ska hon säga?!
När vi kommer hem från skola/jobb så kan hon vara på vår tomt och hoppa på vår studsmatta, trots förmaningar från vår sida.

Jag har talat med hennes mamma, och förklarat att jag inte vill att hon är hemma hos oss när vi själva inte är hemma. Dels för att man bara inte gör så, och dessutom är det ju ingen som ser henne om något skulle hända. Jag fick bara mummel till svar.

Andra grannar har berättat för oss att hon stulit från dem, och när de tagit upp det med hennes föräldrar så har de mer eller mindre ryckt på axlarna.

Hennes föräldrar har ringt på vår dörr kl 21.30 och frågat om hon är hos oss!
Klockan 21.30!!! Nämnde jag att hon är sex år??
- Nej, hon är inte här. Mina barn sover!

Jag vet att det inte är dottern det är fel på. Det är föräldrarna.
Men herregud, måste jag porta henne från vårt hus?
För det här, det fungerar inte.