Morgonhumör

Kanske det är värmen, eller så är det genetiskt.

Morgonhumöret hos sambon är katastrofalt dåligt. Något som avspeglar sig i dottern som lider av samma "åkomma". Sonen brukar normalt vara sprudlande glad men har idag visat en bokstavskombinationsliknande sida och rivit ner saker till höger och vänster.

Mitt upp i allt är lilla jag. Som är ganska glad i vanliga fall. I skrivande stund är jag otroligt trött på alla sura människor runt omkring mig! Även om jag är en glad skit så kan ju även jag bli sur och grinig (surprise?;)) och nu har jag kommit till en punkt där jag är världstrött på grinigheten i den här familjen.

Jag blir själv som en trotsig fyraåring: varför ska jag vara glad när alla andra är sura? Inte världens bästa resonemang, jag vet, men logiskt och pedagogisk är det sista jag orkar vara just nu.