En förmiddag in på arbetsdagen håller jag på att bryta ihop. Den übergnälliga kärringen hade lämnat arbetsdokument kvar i sitt hem, och dessa behövde jag för att lämna ifrån mig uppgifter (deadline idag). "Jaha, å vad kan jag göra åt det då...?" säger hon med en suck när jag undrade om det inte gick att lösa ändå. "Nej då får det bli så. Det är inte mer med det!"avslutar hon och vänder sig demonstrativt bort.
Nej, och det får verkligen inte bli mer än så, för då kommer jag inte att stå till svars för mina handlingar. Då kommer jag att bli tvungen att tänka till både två och tre gånger innan jag öppnar munnen.
Denna kvinna varken kan eller vill samarbeta! För hennes skull -och den övriga omgivningens- är det nog tur att hon inte har alltför lång tid kvar till pension (hon är född 1949 men ser ut som 10-15 år äldre *skadegläjde*). Jag upphör aldrig att förvånas över hur mycket engergi hon suger hos mig! Så fort jag invaggas i någon form av säkerhet att hon "kanske inte är så dum trots allt" så hugger hon.
BYT JOBB SATKÄRRING!!! Eller förresten, gör inte det. Stanna kvar och förpesta arbetsmiljön såsom du gjort de senaste 22 åren, då vet jag var jag har dig. För i september byter jag jobb!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar