Rymmande barn

Jag åkte hem lite tidigare för att byta om, göra mig iordning och sedan hämta sexåringen på skolan. Höll på att byta om när dörrklockan ringde. Två gånger hann det ringa innan jag var presentabel nog att öppna, och där står.... en vilt främmande människa med min dotter.

"Det är förskräckligt på skolan" sade dottern medan jag storögt stod och gapade. Va...? Miljoner tankar hann rinna igenom mig: har jag glömt att hämta i tid, så personalen kör "hemleverans"? Har det hänt något otäckt i skolan? Vad är det jag har glömt, vad är det som inte stämmer??

Damen var en granne som jag inte träffat tidigare, och efter lite utfrågning av dottern visar det sig att hon kommit osams med en klasskamrat, och helt sonika blivit så arg att hon gått till hallen, dragit på sig ytterkläderna och gått hem. Över en hårt trafikerad väg, och ca 1,5 kilometer på egen hand, från skolan och hem.
Stött på en granne som undrade vad en liten flicka gjorde ute alldeles på egen hand, frågade vilken adress hon skulle till och som följde henne hem till dörren de sista 100 metrarna.

Fem minuter senare stannar en bil utanför, där står en av dotterns fröknar som blir enormt lättad när hon ser att dottern är hemma. Hela skolan är tydligen engagerad i dotterns försvinnande, både personal och elever. Jag hann aldrig bli rädd, och chocken kom först när barnen somnat. "Tänk om en bilist stannat och dragit in henne i bilen? Tänk om hon blivit påkörd när hon korsade stora vägen? Tänk om hon inte hittat hem? Eller bara gått någon annanstans?"

Vi flyttade till huset för drygt ett år sedan, ca 1,5 mil från förra bostaden, och har aldrig promenerat sträckan skolan-hem. Så bara det faktum att dottern bestämmer sig för att promenera hem och faktiskt kunde vägen visar väl att hon kan mer än vad jag vill ge henne "credit" för.

Men tänk om något hänt min lilla nyblivna sexåring... Jag blir rädd och skakig bara jag tänker på alla otäcka saker som barn kan utsättas för. Försökte titta på tv och lugna nerverna, men "Medium" handlade om ett barn som blev bortrövad i en affär (och som senare påträffades död), och en påannons om ett kommande program handlade om ett barn som försvann från en strand för 10 (?) år sedan, och nu tyckte mamman i familjen att hon sett sin dotter igen. Bara barn som försvinner! Allt handlade om barn som försvinner?!!

Jag och sambon hade ett långt samtal med dottern under kvällen, om regler och vad hon får/inte får göra. Vi tycker ändå att vi gjort allt vi kunnat för att förhindra att något sådant här skulle inträffa. Vi har haft sådana här samtal tidigare med dottern (sonen är ännu för liten) som t.ex. att hon inte får följa med personer hon inte känner, gå alldeles ensam m.m. och vi har känt att hon förstått oss! Jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att dottern skulle göra något dylikt!!

Skolans rektor ringde oss senare på kvällen för att prata, och imorgon skall vi även ta oss ett snack med personalen i lugn och ro. Annars blir jag galen.

(Jösses, vad jag behöver skriva av mig...)

Och jo, vi kom faktiskt iväg jag och dottern. Vi åkte till fotografen för att knäppa ett försenat födelsedagskort som skall publiceras i lokalblaskan. Så'nt där är viktigt när man blivit sex år!

Nu skall jag försöka somna utan att grubbla för mkt över dotterns bravader idag.