Åh, så har jag då haft en filmnostalgisk upplevelse! Det var superlänge sedan jag ens tittade på en film, men så i dag har jag kraschat i soffan med en filt över min frusna kropp, tände värmesljus och tittade på.... Ghost! Det slog mig att jag faktiskt inte sett filmen mer än två gånger tidigare, och det var länge sedan. Visst, lite fånig är den och särskilt med specialeffekterna som med dagens mått är löjeväckande, men filmen berör mig ändå. Att älska någon så innerligt.

Det känns viktigt att uppskatta vardagen, ibland kan en film såsom "Ghost" påminna en om en så'n enkel sak:)

PS. Dottern hade haft en toppendag när jag hämtade henne. Nu gäller bara uppbåda krafter så jag orkar göra en ny lämning imorgon... DS.