Krigarmamma

Kl 10.00 slog portarna upp till Skohuset, och där utanför stod jag. För jag hade läst i gårdagens lokalblaska att det i dag skulle säljas Pippi-skor för upp till 50% lägre pris än normalt.

Nu är det ju så att jag inte är direkt ensam om att läsa lokalblaskan. Så utanför portarna stod jag i sällskapet av ett femtiotal andra mammor som alla hängde på låset. Mycket målinriktad och i samma ögonblick som portarna öppnades försökte jag med mina dryga 1,60 över havet sicksacka mig igenom havet av armbågande mammor.

Detta är en av anledningarna till att jag fullkomligen avskyr att handla kläder, men då mest åt mig själv. Att shoppa kläder åt barnen brukar vara roligt, men det här var något utöver det vanliga.

Jag fick ändå ihop sju (!) par skor åt storasyster och lillebror för vrakpriset 1100kronor. Nej, jag är inte gjord av pengar, men det är mycket skor för pengarna.

Väl hemma rensade jag ur skoskåpet på fjolårets barnskor. Det blev två allt annat än blygsamt fullproppade kassar. Det skiljer 2 år och fem månader mellan lillebror och storasyster, och trots åldersskillnaden kan han inte ärva sin systers skor. Sedan förra hösten har de haft samma skostorlek. Vilket är positivt i den bemärkningen att vi kan köpa tjejiga tjejskor och grabbiga grabbskor med bättre samvete än om vi tänkt på att köpa könsneutrala skor. Men betydligt sämre för vår ekonomi...

För hur bra genuspedagogik än är, så VILL jag INTE sätta volangkjolar eller rosa glitter på min son! Kanske är det något som behöver omvärderas, i det fall det skulle visa sig att han blir en olycklig liten grabb för att han nekas ha rosa glitterläppstift. Men min spontana reaktion: nej...

(Och nej, nu menar jag inte att genuspedagogiken endast innebär min ofina beskrivning här ovan...)

När lugnet så åter lagt sig (så mycket det nu går en ledig lördag i en småbarnsfamilj) så kände jag mig ändå som lite av en krigarmamma. Jag kom samtidigt som en hel hoper andra mammor, och fick ändå gå hem nöjd med mina inköp. Det tillhör ovanligheterna att jag krigar på reor, jag trivs inte att hamna i sådana miljöer. Nej, "trivs inte" är ett för svagt ord. Jag VANTRIVS, är en bättre beskrivning. Därför smakade "segerns sötma" så mycket bättre vid hemkomst.

Sedan kanske jag skall tillägga att jag satt i bilen på väg hem 30 minuter efter det att jag gick in i butiken. Speed shopping på hög nivå!

Dagens fundering: hur kommer det sig att kvinnor inför en rea utvecklar två meter breda axlar, sylvassa armbågar och blir hänsynslösa krigare?