Jag hann inte...

... bli frisk från vad-det-nu-är-jag-har, lunginflammationsefterspelet, eller vad jag nu ska kalla det. Sista dagen idag på kortisondunerkuren, och jag vill inte kalla mig bra. Något bättre, men det känns just precis bara som "något bättre".

Och någonstans så tyckte jag att det var viktigt att jag blev frisk från detta "något" INNAN helvetet som kallas "vår" bröt ut. Idag var dagen D. Det kan undertecknad som är pollenallergiker konstatera efter att ha varit utomhus idag och känt alla partiklar i luften. Ibland blir jag hypokondrisk och tycker mig formligen kunna ta på alla histaminer i den dammiga luften. En omöjlighet, jag vet, men det är så det känns: att jag skulle kunna ta på dem.
Men fyttirackarn också, så här fick det ju inte bli! Jag ville ju bli frisk först ju...

Och så låter jag som en obstinat sexåring, det är gnäll och gråt och tandagnisslan och det jag tycker så ooooerhört synd om mig själv...

Åkte till Apoteket och inhandlade lite som saknas i medicinskåpet. Jag har det mesta (mot pollenallergi) på recept, men nuförtiden finns så mycket receptfritt att det liksom inte är värt att först betala för läkarbesöket och sedan för medicinen. Normalt brukar jag aldrig komma upp i fribeloppet/högkostnadsskyddet - eller vad det heter år 2008, eller så kommer jag preciiiis upp i "rätt belopp", och då har det redan gått 12 månader och jag får börja om från början. Dessutom finns det idag så många bra receptfria läkemedel att det känns tillräckligt för egen del.

Köpte en varsin rock-ring till barnen idag när jag ändå var ute på shoppingtur. Dottern hade sett klippet från Talang 2008, det om lilla Elsa - jämngammal med min dotter - som är en fena på det här med att hantera en rock-ring:

">


Haha, kom just på en annan sak jag gjorde idag; jag hämtade ut paketet från Skohuset som legat och samlat damm på utlämningsstället sedan i onsdags. Ännu mer skor inhandlade av mig:) NEJ, jag har ingen skofetish (heter det så?). Men jag har förmodligen en skruv lös: jag har köpt skor åt sambon, dottern och sonen. Men inte ett enda par åt mig själv!! Hur är man funtad, egentligen...? *fniss*