Så sade min dotter när jag lämnade henne på förskolan imorse. Hon grät så hon nästan skakade i kroppen.
"Aaaaarrrggggghhhhh" Det sliter som vargar i ett modershjärta, att krama lugnt och gå därifrån medans personalen får ta gosetjejen i sina armar och trösta...
Hjärtat brister, trots personalens försäkran om att hon - en kort stund efter jag åkt - är sitt vanliga glada jag igen. Hon säger ju själv att det är roligt på förskolan, och hon är alltid glad när jag hämtar. Ofta har hon så roligt att hon nästan blir arg över att åka hem! Så varför tar jag då åt mig så hårt, när hon gråter som hon gjorde i morse?
Sambon tycker jag är för mjäkig (han har säkert rätt). Men hur stålsätter man sig på bästa sätt? Utan att det faktiskt gör så ont? För släppa taget, det gör jag. Säger lugnt men bestämt att jag skall åka till jobbet, kommer och hämtar som vanligt, och att hon skall ha det så roligt idag, älskar dig, puss, hej då. Sedan går jag. Utan pardon. Vill bara springa tillbaka och hålla om henne, säga att allt blir bra, att vi jämt kan vara tillsammans! Åhhhh, suck. Hur gör andra?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar