Röja hemma och på jobbet

Har inte orkat uppdatera här på sistone, det har varit GALET mycket att ta reda på efter sjukdomen. Huset hade nästan korkat igen av dammråttor, men jag har inte ens orkat tänka tanken på att städa. Städning låg inte högst upp på prioriteringslistan om jag säger så...

Så veckan har tillägnats städning, röjning av pappershögar, tvättkorgen börjar jag näääästan se botten på nu, och så har jag fyllt på i skafferi, kyl och frys.

Om det har varit galet mycket att göra på hemmafronten så har det varit hysteriskt på jobbet. Tänk att det är INGEN som gör mitt jobb när jag är borta... Det finns inte resurser att sätta av till det, och även om det skulle finnas resurser så finns inte den kunskap man måste ha för att klara av det. Iaf inte i huset, då måste företaget vända sig externt och rekrytera. Och SÅ länge har jag inte varit borta.
I måndags - som var min första arbetsdag på plats (har ju jobbar lite hemifrån också) hade jag (efter bortsortering av reklam och annat oviktigt) en pappershög på 15cm (ja, jag mätte med linjal:)) som måste åtgärdas på ett eller annat sätt. Det var bara att bita ihop och börja prioritera.

Och sedan alla dessa telefonsamtal... När ryktet börjat gå att jag åter var på plats igen så började telefonen att ringa oavbrutet. Till slut fick jag knappa ut mig för att kunna få något gjort. Mailen har jag -tack o lov- kollat av dagligen under tiden jag varit sjuk. Kalla det internetstress om du vill, men fenomenet att hela tiden finnas tillgänglig, att kunna släcka bränder och rycka ut vid minsta småkatastrof: ja jag förstår att det finns de som inte pallar trycket. Och det skall de väl egentligen inte behöva heller. Är man sjuk så är man. Men det är ju ändå så att ställs krav (oftast av arbetsgivaren, men även av medarbetare, leverantörer och kunder) på att du SKALL finnas tillgänglig. Eller är det bara jag som upplever det så? Kanske...

Jag ÄR ett kontrollfreak, och en av mina svagheter är att jag vill vara "fröken duktig". Jag ställer också enormt höga krav på min omgivning, och ännu högre krav på mig själv. Att göra så är väl kanske inte så konstigt, men det är lätt att det går överstyr, och att omgivningen kräver mer än vad man till slut kan ge.

Nåväl... Jag har i alla fall jobbat häcken av mig. Åtminstone bildligt talat, för häck, det finns det mycket av! *skratt*

Har fortf mkt kvar att göra på jobbet innan jag är ikapp, men jag kämpar på!