Skratta åt eländet?

Jaaa... vad skall man säga?
Inte vet jag.

Skratta eller gråta?
Vet inte det heller.

Har varit hos farbror doktor. Jag är sjukskriven en vecka till med förmaning att jag MÅSTE ta det lugnt. (Jomen tjena. Jag försöker ju! Tycker nog att jag gör mitt bästa med två stojiga barn som krigar runt mina fotknölar.)

Han ville sjukskriva mig i två veckor framåt, men efter en smärre uppläxning där jag förklarade för doktorn att vara hemma i två veckor utan att jobba, det finns inte i min livsåskådning (!) så kortade han ner det till en vecka under heliga löften att inte ta med jobb hem och sitta hemifrån och jobba. Jag visste redan då att jag inte kommer att hålla det löftet. Men jag kommer faktiskt att bli tipptopptokig om jag inte får göra lite jobbnytta!!

Vad gäller barnen så är det en virusinfektion som vi kan räkna med att den sitter i upp till tre veckor till. TRE VECKOR!! Jag blir galen... Önskar att det fanns tillgängliga mor- och farmödrar som kunde avlasta. *snyft*

Avreagerar mig med Korn.