Min hjälte

Konversation mellan mor och dotter imorse:

- Mamma du är min hjälte...!!
- Men, älsklingen då. Varför är jag det?
- Jo för att du tar så väldigt bra hand om mig och lillebror när vi är såååå jäääättedåliga. Mamma, jag ÄLSKAR DIG!!
- Åh, älskade stumpagumman. Jag älskar dig också!

Ibland bubblar kärleken över.

Plötsligt slår det mig. Känslan av att vara liten, och hemma för att jag är sjuk. Mammas omvårdnad och den hundraprocentiga trygghet som jag kände då. Mamma visste allt, kunde allt, och framförallt kunde hon göra allt bra igen.

Är det så min dotter upplever mig idag? Har inte tänkt i de banorna förut, och nu när jag försöker så ser jag bara en ytterst blek kopia av min mor i mig själv. Nu måste jag gå och krama mina barn lite extra:)