Music for the soul

Musik är för själen vad luft är för lungorna. Jag formligen älskar att förlora mig i musik!
Innan barn, sambo och familjeliv lyssnade jag dock betydligt mer än vad jag gör idag.

Persiennerna ned, volymen upp, hörlurarna på och liggandes på vardagsrumsgolvet digga med i något av det bästa jag vet. Det är livskvalitet för mig!

Jag förlorar mig rytmer och texter. Ett riktigt skönt flow kan ge mig rysningar! Nu för tiden är det mest bilradion som får försöka ge mig mina musikaliska kickar, men det är ju inte riktigt samma sak. Strölyssnande till radioskval blandat med radiojinglar och reklam går inte att jämföra med att verkligen lyssna till musiken.

Det händer dock fortfarande att jag - vid de ytterst få tillfällen jag är ensam hemma - gör som i min ungdoms dagar: hög volym (nu bor jag dessutom i eget hus, ypperligt när man vill spela hög musik!) och intensivt lyssnande.

Det låter nog tråkigt och mainstream, politiskt korrekt eller vad ni nu vill kalla det, men jag lyssnar verkligen på olika typer av musik. Melodiös rock är förmodligen det jag gillar bäst, och just nu står Daughtry högt i kurs. Men även Amy Winehouse gillar jag (synd bara att hennes privatliv är så "messy"), Linkin Park och Takida spelas också på hög volym.

En artist jag hållt fast vid länge är Eric Gadd. Är vanligtvis inte så förtjust i när karlar sjunger i falsett (Prince ger mig rysningar, och inte positiva sådana!), men gunget, rytmerna gör att jag bara vill sjunga med och livet är bra! *skratt* Här är hans senaste:




SÅÅÅÅÅ BRAAAAAA!!!!!!