"Du MÅSTE vila!!!"...

... sade doktorn till mig. Jag har tydligen varit fröken duktig igen under tiden jag varit (och fortfarande är) sjuk. "Du ska vila, dricka mycket vätska, och framförallt: sova mycket."

"-Mmmm.... och när hade du tänkt att jag skulle göra det? Passar det innan jag tar tempen på min superdäckade sambo, men efter de lika däckade barnen?"

Näe, så sade jag faktiskt inte. Jag nickade, höll med och lovade bättring. Hämtade ut svindyr (men ack så värd sin vikt i guld om den fungerar!) medicin på Apoteket, och åkte hem med min nydiagnostiserade lunginflammation. Har fått en dunderkur penicillin, samt grymt "sköna" hostmediciner. Som faktiskt hjälper!! Inte som vissa andra receptfria mediciner...

Min älskade älskade mor hämtade mig inför läkarbesöket, och skjutsade hem mig efteråt. Jag behövde aldrig fråga, hon sade direkt till mig att "hörru damen, du är på tok för snurrig i huvudet för att köra bil!" Och yr, det är var dagens underdrift. Hela världen svajar under mina fötter.

Det är snart en vecka sedan jag:
åt en hel måltid
sov längre än två feberyra timmar i sträck
gick ner i sjukdomsträsket

Jag är helt galet trött, och när jag berövas välbehövlig sömn såhär, så får jag ett antal karaktärsdrag jag är mindre stolt över. Eller vad sägs om:
stingslig
arg
irriterad
elak

För att summera det hela: jag blir en häxa. En häxa mot förmildrande omständigheter, visst. Men ändå. Jag blir inte lätt att leva med. (En eloge till min sambo för att han står ut.)
A, jag älskar dig.