Utförsbacke

Brottas till och från med ett matmissbruk, BED-ätstörning. BED står för Binge Eating Disorder, och kan lättast beskrivas med ett ord: hetsäta.

Tidigare i mitt liv har jag kräkts, och det var innan "fenomenet" bulimi och anorexi var så vida känt som det är idag. Jag hade det, men visste inte att det fanns en benämning på det.

Det är som att sjukdomen går i skov, jag kan ha otroligt långa perioder där jag lever normalt och mår bra. Efter två graviditer och sex otroligt jobbiga år så har jag ständigt ökat i vikt och periodvis känt att jag varit på väg in i en störning igen. Har inte vågat banta pga detta, för jag är extremt känslig vad gäller vikt och allt vad gäller viktfixering. Idag är jag överviktig och nu när sonen har fyllt fyra år så är det ju länge sedan jag var gravid. Jag har känt en press på att bli av med vikten, men har inte kunnat hitta en bra lösning.

Gick med i Aftonbladets Viktklubb, som verkade ha "allt" jag ville ha; inga personliga besök, inget grupptryck och programmet låter mig ta allt i min egen takt. För en vecka sedan åkte jag trots allt dit; jag är inne i en ätarperiod. Fy fan vad man kan bli äcklad av sig själv! Varifrån kommer detta självförakt? Jag begriper inte!

Innan graviditerna var jag vältränad och hyfsat nöjd med min kropp. Har aldrig varit 100% nöjd, inte ens när jag var vad idag räknas som kraftigt underviktig. Jag har ständigt känt mig fet och ful, oavsett vikt.

Självföraktet måste ju vara totalt när jag fullkomligt HATAR min feta kropp, och samtidigt vräker i mig onyttigheter?

Jag måste ur detta. Vet bara inte hur...