Efter en stökig IKEA-tripp idag (jo, jag förstår att IKEA inte är så himla roligt för barn, men ibland vill ju sambon och jag gå och shoppa tillsammans...;)) tänkte vi slappna av med ett varsitt glas vin och en DVD-film.
Valet föll på "Den bästa av mödrar". Sambon somnade djupt i soffan efter en kommentar i stil med "jamen det här var ju uppåt värre." och han vaknade till när jag bölade som aldrig förr. Jag är inte riktigt den blödiga typen som bölar under en film, men sedan jag fick barn kan jag ta riktigt illa vid mig om jag ser en film där barn far illa, och i den här filmen så var det så enormt många känslosträngar som for i gungning.
Jag grät och sade "men jävla film" tyst för mig själv, och till sist satt jag och hulkade riktigt illa. Fy.
Filmen var bra. Ändå kan jag inte sätta fingret på vad jag egentligen tyckte var så bra med den. Kanske var jag i precis "rätt" sinnesstämning för att gråta floder? Maria Lundqvist gjorde utan tvekan sin absolut bästa tolkning någonsin.
Nu får vi se om jag kan sova lugnt eller om jag drömmer om finska krigsbarn, övergivenhet eller andra "trevligheter"...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar