Sambon och jag har pratat igenom allt, och det har varit en mängd missförstånd och feltolkningar mellan oss båda. Vi har rensat luften och det känns jättebra.
(För tydlighetens skull vill jag ändå klargöra att det aldrig var någon fara för att vi skulle säga bye-bye forever.)
Varför jag tog vårt tjafs extra hårt denna gång var nog för att jag varit rätt slut på sistone. Dels har jag varit överarbetad, och dels har jag märkt att all medicinering tagit ut sin rätt. En vanlig biverkning (enligt FASS) är humörsvängningar, och jo'rå; jag har varit en känslomässig berg-och-dalbana. (Vadfan, det är ju bara allergimedicin!?!)
I'm okay. Vi är okej.
Nu väntar jag bara på en kortison-high;)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Skönt att höra. Har saknat dina uppdateringar. KRAM från Mallan
yapp! instämmer med föregående talare.
xxx
steffo
Skicka en kommentar