ja, så'nt är sannerligen inte lätt.
Dottern (7år) har börjat sätta sig ordentligt på tvären. Inget är bra, hon tar gärna ton och är... ja faktiskt lite uppkäftig (!), blir arg för absolut ingenting och säger gärna saker som sätter sig i mitt hjärta som nålar. Det är bara mot mig hon är sådan, inte mot sin pappa.
När det är lugnt försöker jag "fiska" och fråga om det hänt något i skolan, eller om hon är ledsen över något. Men "nejdå, allting är bara bra".
Allt jag vill är att krama om henne, men hon gör allt för att stöta bort mig.
Om jag trott att hon varit trotsig och egensinnig förut, ja, då var det verkligen ingenting i jämförelse mot vad hon är nu.
Som sagt; mor- och dotterrelationer är verkligen inte något lätt!!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar