Det värsta jag vet

Det värsta jag vet är att man skiljs åt utan att ha löst konflikten som gör att man är så arg, ledsen och besviken.

Att den andra parten sätter sig i bilen och åker, och att man fortfarande är arga på varandra.

Tänk om något skulle hända?
Tänk om olyckan är framme och att man aldrig får chansen att säga "förlåt"?
Tänk om ödet slår till. Då står man där.

Min mor säger jämt hur tacksam hon är för att hon sade "jag älskar dig" till sin far samma dag som han gick till jobbet och råkade ut för en olycka med dödlig utgång.

Skiljs aldrig som ovänner.