Ju mer jag tänker på det, så vore det kanske dags att byta jobb.
En pshyco-chef vill man inte ha.
Men så kommer jag ihåg att jag ska till världensbästakund i december. När ska de begripa att de ska anställa mig?? DÄR behöver jag inte oroa mig för jävliga chefer. Där har cheferna förståelse för barnsfamiljers vardagsproblem, vilket gör att personalen är så pass nöjda med sin arbetsgivare att de mer än gärna åker in och jobbar en helg istället.
Alla ställer upp för alla.
Trodde det var en utopi. Men den finns därute, så jag ska väl inte ge upp hoppet riktigt ännu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar